Kungen kunde. 

Sulkysports eminente journalist Claes Freidenvall kunde?

Alternativt har någon inte gjort sin läxa, det som kallas research, grävande journalistik. Fan vet vad som hände. Det enda som är sant är att solen skiner mer på Mallorca än i Stockholm. En del utvandrare flyttar för solen, andra för att de måste.

Ett reportage som omfattade hela 6 sidor med färgbilder och hemma-hos-intervju hos en av de största hästskojare Sverige haft att göra med.

Stefan Balazsi och kompani (hela släkten) var riktigt på gång i svenskt näringsliv, under många år. Miljoner kronor håvades in från ett antal bolag med underlydande skalbolag, ofrivilliga kunder grät över luftfakturor de inte blev kvitt. Luftfakturor för osynliga tjänster som snyggt paketerades från snygga kontorslandskap, med adress Kronofogdens betalningsförläggandeenhet, om de ofrivilliga kunderna inte betalade för det de aldrig fått eller beställt...

Även som hästägare hos flera välkända stortränare skördade Stall Jackpot stora framgångar. Fabrikstränare frågar inte var pengar kommer ifrån. Hästar bytte snabbt ägare, exporterades eller bytte tränare, så räddades ett stort antal fantastiska travhästar kvar i Balazsi-gängets ägor efter Uppdrag Granskning, Skatteverket och Peretti Farms krav.

Den smått larviga auktionen av travhästen Order By Fax (skilsmässa mellan tränaren och Balazsi-gänget) med bud på runt 4 miljoner fick sitt slut. Visserligen hängde prislappen om halsen på hingsten, men det behövs betydligt mer för att upphöjas till avelshingst i det läget.

Stefan Balazsis tidigare bolag (ett av dem) Comitnet är inte lika välkänt som hästaffärerna. IT-branschen är en större breddsport än travsporten, skurkarna betydligt fler och har åtskilligt fler dollar att prassla med, men var de kommer ifrån vill ingen ens veta, utom möjligtvis Skatteverket. Comitnet var länge i farten med att sälja förtäckta slavkontrakt, de sålde luft men låtsades att man sålde fantastiska hemsidor. Bolaget Yellow var inte mycket bättre att ha att göra med och näst intill omöjliga att bli av med.

Hemsidor liknande tomma paddockar, blev varken färdiga för leverans eller fyllde någon funktion, men drog in desto mer pengar! Lättlurade, behövande (trav) människor kontaktades genom uppsökande verksamhet, skrev sitt namn på ett hemsidedokument med finstilta klausuler, en del skrev inte ens sin namnteckning men samtliga trakasserades med indrivningshot, kronofogdekrav, Tingsrätt och betalningsanmärkningar! Man tar sig för pannan! Att detta kunde fortgå så länge och inte uppdagades föränn Uppdrag Granskning grävde ordentligt i sörjan.

Hur just jag kan veta detta?

Ideell grävande journalistik, som juridiskt ombud kontaktades både Kalla Fakta och Uppdrag Granskning. Med presskort kommer man långt. Högst på agendan stod att hjälpa fem professionella travtränare att bli kvitt Comitnet och Stefan Balazsi, samtliga travtränare var på gränsen till nervsammanbrott, med skulder som "växte" och de inte hade möjlighet att betala, med risk för betalningsanmärkningar, något som Svensk Travsports travreglemente ”förbjuder.”

Hovtramp/Lasse- reta aldrig en arg märr!

Hur man överlistar en allsmäktig företagsmogul?

Wallraffande och ”blatteknep.”

Började med att figurera ”kund” till Comitnet med hjälp av ett större utskick (fax/e-post) och vände mig samtidigt till 85 av Comitnets dåvarande ”kunder” som jag plockat upp på nätet, för att undersöka hur de upplevde sin affärsrelation. Svaren anlände extremt snabbt, hann knappt skicka ut frågorna innan det ramlade in 84 stycken svar med underskrifter och bolagsteckningar som knappt går att trycka i text, desto bättre att referera till i Tingsrätten. En spännande månad påbörjades, med otaliga försök att få tag i den fantastiska VD:n eller ”någon” på kontoret i Stockholm eller Småland - brevledes, fax, telefon, e-post…

Svågern (delägare) ringde mig ett antal gånger från rakbanan där de just tittade på sina ”unghästar” som gick jobb hos en av landets största travtränare. Några konkreta löften gick inte att utvinna under de trevliga samtalen, svågern var som klippt och skuren för ändamålet att hålla betalarna på avstånd. Naturligtvis ett fåfängt försök att leta efter Balazsi, ungefär som att leta efter en nål i en höstack.

Med hjälp av eget stort kontaktnät letades i alla fall Stefan Balazsi, firmatecknarens personnummer och bostadsadress fram (väl dolt!) och brevledes nådde pilen från spjutet äntligen sitt mål. Flera försök att få hjälp via den egna organisationen Travsporten (full av juridiska överdomstolar) var lika avlägsen som månen. Vilket sporrade ytterligare i kampen mellan jätten och Goliat.

Samtliga travtränares affärer med Comitnet sammanställdes, från början till slut. En stackare hade i tre månaders tid försökt säga upp sitt ”kontrakt” vilket visade sig omöjligt eftersom ingen ansvarig gick att nå, varken via ideliga telefonsamtal, med brev, fax, mail eller rekommenderade brev. Kontentan blev att kontraktet automatiskt förlängdes, utan att någon hjälp med varken disken eller hemsidan erhållits, snacka om torskbong!

En annan travtränare hade i sin iver att marknadsföra sig visserligen skrivit sitt namn på ett provkontrakt, men ville ganska snabbt hoppa av, vilket naturligtvis inte gick. Inte heller denna person fick något för pengarna som tvingades in. Nummer tre på listan av proffstränare hade Stefans Balazsis gäng ”lyckats skrämma skiten ur” han fortsatte att betala för något han aldrig fått, via kronofogdemyndighetens och inkassobolagets försorg. 

Samtidigt tätnade mina kontakter med Indrivande bank, Tingsrätten och Stefan Balazsis egen advokat. Förstnämnda (banken) hade inte ens reda på vad luftaffärerna rörde sig om, och efter att ha hittat rätt handläggare (fysisk person, hurra!) och förklarat processen drog sig banken snabbt ur Balazsis affärer (åtminstone dessa indrivningshot.) Kalla Fakta och Uppdrag Granskning kontaktades ånyo, och ett visst intresse kunde skönjas när sammanställning av luftaffärerna presenterades.

En vecka tillbringades med idogt arbete att sortera papper. Kronologisk ordning av travtränarnas påstådda och dokumenterade mellanhavanden med bluff-företaget Comitnet. Tingsrättens utlysta datum för Stefan Balazsi (instämd som firmatecknare för Comitnet av undertecknad, ombud för de professionella travtränarna) närmade sig, liksom biljetten och resan med tågbiljett till Pippi-land. 

Men, några kvällar innan det av mig noggrant planerade ”målet” hörde Balazsis egen lulliga advokat av sig per telefon, med ett förslag om en förlikning. En knastertorr, för ändamålet mycket lämplig advokat (hög provision?) förklarade den storhet jag inte upptäckt hos Comitnet och Stefan Balazsi, och när inte det fungerade ändrades både tonfall och innehåll. Som frilansjournalist spelas ju många telefonsamtal in på band, och göms under parketten tills de behövs i Tingsrätten, eller hur?

Förslaget var att en av travtränarna enligt advokaten kunde få ”slippa” betala luftfakturorna och gå helt fri, övriga hade faktiskt skrivit på kontrakt…att de inte FÅTT något för pengarna verkade vara av sekundärt intresse…

Mitt mot-förslag var att samtliga travtränare tilläts avsluta sina ”affärer” samma kväll med Comitnet, pengar för ”luftfakturor” betalades tillbaks och mina egna utlägg byttes mot kontanter. Ett förslag som viftades bort med (enligt min uppfattning) förtäckta hot och upplysningar som jag inte bett om, exempelvis omsättning för Comitnet, Balazsis storhet i travsporten, öh borde inte jag känna till den som hästsportaktiv sedan vaggan? Varför jag med trumf på hand kunde kosta på mig ett – OK, vi ses i Tingsrätten, ha en bra kväll. Men (suck) bara tio minuter senare kom nästa förslag rasslande på faxmaskinen…

Förlikningsförslag: samtliga travtränare löses från sina bojor med Comitnet, pengar betalas tillbaka och kvitton faxas över omgående tillsammans med bevittnade, underskrivna dokument som därefter skickades omgående i original med post.

Lite synd…att vi aldrig möttes i Tingsrätten, men travtränarna kunde återgå till sina hästar och min egen lektion i juridik blev bra mycket bättre än på ”kurs med Kurt” alltså obetalbar. Dessutom, hade Hovtramp (jag och fotografen) ”turen” att besöka Peretti Farms i Usa och avnjuta Hambletonian, samtidigt som Stefan Balazsi och Order By Fax.

Nä, han ville inte prata med mig, stod högst upp onåbar på en läktare och försvann när mina steg längdes mot VIP-rummet. Kontentan av ovanstående rader: tränare som umgås med ”den här typen av skumraskprofiler” får faktiskt skylla sig själva! Förr eller senare kommer alltid sanningen fram. Journalister med kompetens borde begripa bättre än att låta sig bländas av dylika typer, oavsett om de fött upp Alanta eller är delägare i Hambo-imperiet hos populära svenskar i New Yersey. Usch!

Reklam och respekt får man inte, den förtjänar man!

 https://seoit.wordpress.com/tag/comitnet/

PUBLICERAD 2007-07-15 

Order By Fax-affären är löst och hästen blir kvar hos travtränare Per Lennartsson. Efter att delägarna Per Lennartsson och Stefan Balaszi inte kom överens om hästens matchning bestämdes att de skulle gå skilda vägar. Därför anordnades en offentlig budgivning på Order By Fax. Den stannade på 4,2 miljoner kronor och efter några veckors förhandlande stod det klart att hästägare hos Per Lennartsson köpt loss hästen från Stefan Balaszi, Zotobamo AB:s del i Order By Fax.

Hovtramp/Lasse (USA) Bill Peretti (Vilde Bill) och Hans Enggren

2007 07 17 Äntligen, hut går hem! Länge fick alla dessa lurade, förnedrade, hotade och betydligt fattigare travmänniskor vänta på att Stefan Balazsi skulle bli golvad, det behövdes en ”Vilde Bill” för att det skulle kunna hända. William Peretti leker man inte med hur som helst, det borde till och med Zotobamo AB ha förstått!

Hovtramp/Lasse - Peretti Farms