Ibland måste man få kräkas ut sin galla.
Året som gått innehöll mycket mer salt och surt än sött, åtminstone i trav och galoppsporten. Se den här ”bloggen” som en årsredovisning, kan nog jämna ut sig med trevliga hästbilder som lagts upp på Fejan och hemsidan. Slutet gott allting gott. Travsport och hästar är inget som förtjänar dålig reklam, men ibland måste alla inse fakta, att förändring behövs på både hög och låg nivå.
Blodbyte i styrelserum och maktens korridorer. Att sopa allt pinsamt under mattan måste få ett slut. Hoppas en liten prisutdelning kan väcka de som sover eller glömt rycka tussarna. Man får både tycka och ha åsikter, än så länge. De som känner sig ”kränkta” åtgärdar problemen, Nyårslöfte, eller hur?
Årets Piskrappspris går oavkortat till ”gul kusk” som även gratuleras till kommande svensk filial, efter att ha fullgjort sin uppfostringskurs på ST för utländska travtränare i Sverige.
Årets Mespottestipendium tilldelas gruppen Svensk Travsports företrädare - som under året gömt, glömt, fördröjt, mörkat, informerat långsamt, bristfälligt och knappast idkat kundservice, vad gäller de aktivas självklara och berättigade frågor.
privat bild
Årets Bränt i häcken pris går givetvis till den lånekusk, som klarade konsstycket att ljuga om sina piskrapp under ett lopp så ”travexperterna” i både travpress och aktiva! på osociala nätsidor svalde lögnerna och tryckte på gillaknappen.
Årets Modigaste måste vara banveterinärskan (Jordbruksverket) som vågade utdöma maxstraff och böter åt kusk som lekt spanking med lånehäst. Ett straff som sedemera plockades bort av ST:s lakejer, då kusken skulle köra häst i kallblodskriteriet. Straffskalan ändrades efteråt (som av en händelse) efter denna händelse. Alltså en Lex Dino Dollar.
Hovtramps arkiv - där är han ju!
Årets IG i Matte tilldelas Solvallas ex VD som svärtade ner EKO-Brotts statistiken ordentligt. Vilken tur att sejouren på Solvalla blev så kort innan hela bankvalvet tömts! Den stackars travmiljardären och Kildren-bolaget får skämmas själva för sin kompis. Vem anställde?
Årets Skämskudde 2 går till Svensk Travsports tidigare handläggare, registrator på import och exportavdelningen, för sämsta möjliga insats i fallet ”Proppen ur” där avsaknad av kompetens i engelska språket varit mer än tydlig. Hästägarens och tränarens strikta tränaransvar ligger helt orört och den utsålda showen har kunnat fortsätta precis som om ingenting hade hänt. Vad hände?
Årets Tomtebloss – brann starkt, slocknade lika snabbt. Delas mellan ett par självklara manipulerande damer, som konstant figurerat på ”nätet” i alla tänkbara sammanhang. De kan allt, syns och hörs och uppfostrar oss övriga som "saknar kompetens". Att enbart jobba för egen vinning, utan att någon reagerar måste ändå beundras, oavsett klirr i kassan eller antal klick på FB. Tänk så skönt att bara ”blocka” alla som är dumma.
En funktion man velat ha många gånger på jobbet. Den beundran som dylika personer får, självdör oftast lika fort. Ett långsamt borttynande, när klick krymper och klirr i kassan upphörde. Alternativt frös de in projekten. Oavsett vilket, gav de narcissismen ett ansikte.
Årets Fuskare, aktiva travtränare som stoppar in kanyler och slangar i egna och andras hästar, en medveten oupptäckt dopning. Så fantastiska hästar finns nämligen inte!
Årets Fuskare 2 – svenska tränare som fyller på litervis med Lasix och andra godsaker när de tävlar utomlands, vart tog svensk etik och moral vägen? Har veterinärlistor sparade, från svenska tränares starter utomlands, bra att kunna skilja agnarna från vetet...
Hovtramps arkiv
Årets Blindstyren – måste vara den bana som inte akutrycker licensen för tränare med kilometerlång, ej preskriberad ekobrottskarriär. Det blir ju inte ljusare för att man mörkar.
Årets Personalchef i omvänd bemärkelse, måste väl ändå vara den Kanal 75-chef som gav en Trav-TV-medarbetare foten på ett minst märkligt sätt, via sms. Ungefär som när ungar i 9:an dumpar varandra.
Årets Catfight får två travdamer dela på. Efterfesten till storloppet med barstoleslagsmål är väl inget vidare väl valt tillfälle att göra upp på, i närvaro av halva pressligan. Kostade den ena jobbet i TV-studion och den andra blåmärken. Usch.
Årets Magplask, två uteblivna utlovade ponnystipendium. Två unga ponnydamer som lurats med på ett travtåg som aldrig lämnade perrongen. Skit samma vilken orsak, så gör man inte.
Som tur är, trädde snäll människa in och satte lite plåster på såren. Det borde istället de många ambassadörerna ha gjort. Men de kanske fortfarande står där på perrongen?
Årets Fredspris brinner inne i år – eftersom inte ens tyckare på osociala media kan skilja på sak och person.
Nästa blogg blir snällare, jag lovar.
