Hovtramp/Lasse - Ilse analyserar ord...
Hovtramps ”blogg” startades under tidigt 90-tal, av ett antal fortfarande relevanta orsaker. Parallellt med jobb i plugget och som frilansjournalist (näringsliv och hästsport) med fasta uppgifter och författare.
Just idag är jag lite arg och en smula förbannad, så det blir en uppfostringskurs istället för en vanlig blogg.
Ledorden för bloggen var: roa, oroa, beröra, röra om och uppröra.
Nytt År och nya galenskaper, Nytt År med ny energi och många förändringar, inte minst i hästsporten! Nödvändiga byten sker i trav och galoppkorridorer, friskt blod med rätt inställning till hästar och sport har förhoppningsvis inhandlats? och rätt ”biståndsförhandlare” utsedd i spelet om kronorna? Vi mot dem, ATG mot Staten, vi mot ATG, som ägs av ST
.
Att samtidigt roa, oroa, beröra, röra om och uppröra är inte det lättaste. Ett bra knep är att alltid låta någon annan läsa det du skrivit, innan du publicerar. Den text du gillade ”mest” ströks först, second opinion vinner oftast. Man kan nämligen inte skriva exakt som man vill elelr tycker.
Pressetikens grundbultar är viktigare att rätta sig efter än vad många ”skribenter” förstått. Oavsett om det finns ett presskort eller inte. Under året som gått har åtskilliga kränkningar och övertramp gjorts, av både självutnämnda ”myndigheter” utan juridiska rättigheter i civilsamhället, men även utanför trav och galoppbubblan…av enskilda skribenter.
Att kränka någon är inte att roa, möjligtvis oroa...
Att beröra är inte att lägga sig i någon annans sexuella läggning, med undantag nekrofili och tidelag.
Att röra om är att skapa irrelevant uppmärksamhet på osociala media, mer att sätta en etikett på sig själv.
Att uppröra är att göra många ledsna, besvikna, oroliga. Vad är syftet och målgruppen? Att nå ut till andra även om man går över lik? Att må lite bättre själv om någon annan blir ledsen? Vet faktiskt inte hur vissa tänker.
Har själv sågat och dokumenterat kriminella som rört sig i ”våra” travkretsar, visat domstolsunderlag när övergrepp skett mot unga människor och hästar, och även hjälpt någon enstaka narcissist eller psykopat att få respass från travsporten.
Men, har även jobbat ideellt som juridiskt och djuridiskt ombud, när tystnadskulturen täppt till käften på de som borde ha hjälpt till. Den gnutta etik och moral man förväntat sig av närmast sörjande i travsportens korridorer har bevisligen inte fungerat...och det finns ett par jeppar kvar, som inte borde gå omkring i kördress på travdagar.
Med den frihet som råder får vi skriva precis vad vi vill. Nä, så är det faktiskt inte. Om tanken var att roa och underhålla så känns det inte etiskt riktigt att skriva nedanstående text, inte ens i ett veckobrev.
Lika illa som att trycka på gillaknappen när någon blir frikänd för övergrepp mot häst i lopp, spödrivning som liknat finsk risbastu. Kanske är det som någon person myntade – a succer is born every minut? Eller som en ärrad hästskötare sa när jag klagade – Life is a bitch and then you die.
För att inte bli långrandig tar vi ett färskt exempel som jag personligen hade struntat fullständigt i, om det hade varit första gången skribenten kränkte någon, enbart i syfte att vara rolig. Nä, det här var inte roligt, åtminstone inte för inblandade... som tog illa vid sig och började fundera på vad man har rätt att haspla ur sig?
Med presskort hade det varit knäböjning och ursäkt. Med licens hade det blivit ett fall för uppförandekoden Code of Conduct. Texten nedan är nästan i samma höhö-genre som nyliga uppståndelsen runt ”Fäbodjäntan” som från början var en old time porrfilm som blandades ihop med det oskyldiga namnet på travhästen, och gick varm på osociala media. En granne till Fäbodjäntan döpte faktiskt sin häst till Rocco S. huvudperson i en starkt erotisk film. Fast den filmen hade kanske inte FB-folket sett. Inte jag heller. Där ser ni hur en fjäder blir en höna.
Roa eller oroa ?
Klipp ur olämplig text:
Ett starkt första minne var när jag sedermera kom ner till Gotland den där försommardagen med min häst och (tar bort namnet) i sin orangefärgade VOLVO 240 skjutsade mig till mitt “sommarboende” som xxx ordnat. Jag blev avsläppt vid en villa i närheten av Säveskolan. Här skulle jag få bo i källaren hemma hos en av “bröderna Andersson” hela sommaren. Det sista xxx säger när jag lite nervöst kliver ur bilen för att knacka på dörren är, “-du (tar bort namnet) en del säger att han är lite, så där, du vet, homo. Men det är inget att bry sig om, han är jättesnäll”. Jag gick fram till dörren och knackade på. Dörren slås upp och där står husägaren och tillika en av bröderna Andersson solbränd och endast iklädd ett par tighta röda Speedobadbyxor! Det blev en “händelserik sommar” i det det där huset men som de säger, “-what happens i Säve, stays in Säve”.
Hur många bor det på Gotland? Svar: ca 60.000. Hur många har travbakgrund? Många. Hur många har ett helt gäng bröder och heter Andersson? DET vet alla på Gotland. Be sure, och det stannade INTE i Säve. Nä, jag blev inte road, mer oroad, då många på ön är bekanta eller bekantas bekanta.
Röra om och uppröra är en rubrik som Svensk Travsport får stå för, då aktiva (som betalar samtliga 350? handläggares lön) fortfarande inte fått besked gällande strikt tränaransvar i Propulsion-härvan. Svensk Travsport vill också ombilda och döpa om underbolag så fort de inte får bestämma om varenda enskild travbana och varenda krona som ligger i kassavalvet. Nu blev jag upprörd.
Hovtramp privat - Dinos rumpa
Berörd, när blev jag berörd?
Den titeln får alla som ljuger dela på. Att beröra fysiskt eller psykiskt kan vara lika illa. Inte ens lögndetektor hade hjälpt, då kuskar som spöar skiten ur travhästar inte ens är medvetna om sina handlingar, eller har insikt om vad de säger!
Beröringen av travhästars rumpor som lämnar piskmärken och numera kontrolleras av funktionärer, banveterinär efter lopp har inte hindrat varken Björn Goop eller Hans Crebas från att randa hästrumpor nyligen.
Björn Goops försvar var att hästen Matilda Cash var så ”känslig.” Skulle det hålla i en rättegång med tvåbenta, om misshandlaren urskuldar sig med att offret var så känsligt? Crebas (andragångsföreseelse) fick inte av ryckhuvan. Sanningen (utan lögndetektor) är att sättet av drivning är satt i system och görs med sådan skicklighet att inte ens domarbas begrep, eller också ljög han också? ST/Petter Johansson tog tag i eländet och ändrade i reglementet, Lex Dino Dollar, tack. Tack också till oss som blev först med att VÅGA anmäla en kusk som rent ut sagt misshandlat en häst under lopp. Vilken förljugen tystnadskultur, bilda en egen grupp på FB för ”vi som skiter i allt bara hästen vinner!”
Rörde om…
Gjorde utan konkurrens alla de som under året skapade luftslott som inte ens fanns. Ungdomsstipendier som aldrig delades ut och frös inne. Häst-utbildningar i partnerskap med skolor som inte ens hade hästutbildning. Ambassadörerna som travades i rader på den flashiga hemsidan kanske kan skänka en slant var till de uteblivna ungdoms-stipendierna, 2x10.000 kronor? Det är jättefult att lura unga ponnykuskar.
Roa, när blev jag road?
Knappast när V75-kusken nyligen sa i segerintervjun att hästen var skyldig att vinna. Skyldig? Inte heller när Svensk Travsport skrev på sin hemsida att man lägger ner Tusenklubben, där kuskar som vunnit tusen lopp dokumenteras.
Hovtramp/Lasse
När blev jag road av hästar eller travsport senast?
Av hästar, så fort jag träffar en häst. De har många fördelar som inte människor har. De ljuger inte, har bra minne och kan känna vem som är äkta och vem som är falsk. Sinnen som de flesta tvåbenta verkar ha förbrukat.
Road av travsport? När oväntade hästar vinner lopp, gärna tränade av en amatör som lägger ner hela sin själ i hästen. Nä, jag blir inte lika glad när stortränare vinner storlopp längre, har nästan som krav att de ska knipa några pokaler varje år, de har inte ens råd att misslyckas. Måste vara lika jobbigt som att ha en enda bra häst...
Hovtramp/Ilse