Hovtramps arkiv, vild unghäst som fick allt men ändå inte hade lust
Vem myntade uttrycket - den som ingen stjärna e ska stjärnor se, hängde upp käken (checkremmen) 6-7 hål och satte tunga boots eller blyfyllda skor på hästen? Vilken tur, preskriberat (70-tal.)
Historisk bild ur bok, avfotograferad D Patch
Hästar som travat både fort och länge!
Travhästar kan jämföras med tvåbenta elitidrottare, måste prestera… för att få behålla sin hästägare, sin box och sin travtränare. Annars blir det för dyrt. Träna på längden, backträning, intervaller, heatkörning och snabbjobb minst två gånger i veckan sliter olika, helt beroende på anatomiska förutsättningar, talang, tränarkompetens och ”träningsfilosofi.” Alla sätt är bra utom de dåliga.
Foto: Hovtramp/Ilse
Redan vid inkörning börjar ”problem” med vissa hästar. Fast egentligen är det ju inte hästen som har problem, det är hanteringen hos de som tar betalt av sin kund, för en tjänst. Har upplevt en mängd olika varianter, både bra och dåliga. Det vi borde vara överens om är att sparka på liggande unghäst inte får förekomma, använda pisk och stövelspark på ung individ vars ägare betalar dyra pengar, borde inte omfattas av rådande tystnadskultur. Eller hur? Social hantering, övning, upprepning och vänliga ord kan göra underverk, även med den mest avogt inställda unghäst. Vid inkörning och hantering formas individerna för all framtid.
Hållbarheten då?
Inte ens ”travstjärnorna” håller hur länge som helst. Unghästar behöver tid att växa, vilket är svårt att göra samtidigt som de tvingas prestera farter de normalt bara gör under flykt. Växtperioder är lätta att upptäcka för den som har kunskapen, övriga, var uppmärksam på hur guldklimpen uppför sig.
Foto: Svensk Galopp
Boken Unghästen av Docent Åke Åsheim/Hästsjukhuset Solvalla borde alla nykläckta travtränare fått i läxa, även om den är ålderstigen. Enbart förmånen att ha fått renskriva texten i boken och knäppa alla dessa röntgenbilder som användes i forskningen av unghästars tillväxt, blev en lärdom för livet. Tack Åke.
Hovtramp foto - Elitauktion
Elithästar från de mest rekommenderade stuterierna, framgångsrikaste uppfödarna, avkommor efter mestpresterande hingstar och rikaste, genetiskt utvalda fölstona, vart tar avkommorna vägen?
Elitauktioner med dyrköpta individer tränas och tävlar generellt alldeles för kort tid. Varför försvinner så många travhästar ut bakvägen eller hingstar till avelsboxen, varför blir så många skadade under träning och tävling nu för tiden? Alldeles för många. Svaret är enkelt, för stora stallverksamheter, för dålig kompetens, både anatomiskt och träningsfysiologiskt. Den omtalade filosofin, den har däremot alla.
Inte många av dessa underbara hingstar och ston (som hämtat stora segrar på travbanorna) har lagt tävlingsskorna på hyllan frivilligt. Många har fått bestående, alternativt oidentifierade skador som gör att de inte kan fortsätta att tävla. Trots veterinärer i givakt. Nä, byta ledvätska, ”fylla på blod” och centrifugerade godsaker håller inte i längden, allt har ett slut. Man kan laga det som är berört, men inte det som är förstört.
Hovtramp/Ilse - obduktion av travhäst
Sen och gaffelbandsskador som återkommer flera gånger på samma ben (!) är mer ett kvitto på fel veterinär, oidentifierade skador och uppkomna belastningsskador. Det ögat ser är sällan problemet. Faktum kvarstår dock - sporthästar startar inte lika ofta som för några årtionden sen och syns inte lika länge på travbanorna. Fart dödar.
Här kommer några exempel på äldre hästar som startade väldigt ofta, utan att ens vinna…Har svårt att tro att någon enda nutida tränare skulle orka hålla igång på samma sätt idag. Tänk bara tanken att starta din häst 338 gånger och bara få segerdefilera en enda gång!
Knixen startade 95 gånger utan att sticka nosen först. Sigge B (född 1979 Solspenter-Menja B.) startade 184 gånger utan en enda vinst, stackars ägaren! Vinnsnopp (född 1973 Janar-Vinnbläsa) startade 338 gånger och vann en enda gång! Kallblodet Primer (född 1984 e.Gyllbest-Greiprima) gjorde 166 starter utan seger. Snacka om uthålliga tränare och ägare. Finns inte idag?
Vart tog de vägen allihop? Dyrköpta unghästar, selekterade unghästauktioner, champagne, visslingar och rop. Hälften av dessa fantastiska individer som senare rosat travbanorna både i Sverige och Europa. Många lever och bor på Menhammar eller hos Stall TZ, som avelshingstar och Elit-ston. Hade gärna sett dem tävla några år till, trots digra pengar på kontot.
Dagens tunna Guld-division hade behövt lite mer spänning och fler unika individer som mäter krafterna mot varandra. Vad hände? Gick de ”sönder” eller tröttnade de på att tävla? Självklart ska man avgå med flaggan i topp men för oss som ibland hamnar bakom kulisserna känns det bara som så jäkla synd på alla dessa rara ärtor…
Största nutida problem? Snabbutbildning, tränarlicens där marknadsföring och mediaträning har hög prioritet, men få besök i slakthus med dissekering och diagnosticering av skador, helst orsakade av träning och tävling. Skulle få vilken stressad tränare som helst att värma upp och framför allt, värma UR efter lopp och träning.
Foto: Hovtramp/Lasse
Tid (kostar pengar) säkert största problem för framgångsrika tränare. Idag finns (knappt) några hästskötare kvar som viger sitt liv åt passhästarna, promenerar i skogen med stressade individer eller lägger ner lika mycket tid på sin ”sämsta” passhäst (prestation) som den bästa. Varför? Tiden finns inte, hästfolket lever inte med sina hästar som på 70-80-90-talet. Allt har ett slut.
Foto: Hovtramp/Ilse
Men. Var så säker på att den häst som vinner storlopp och syns i Tv-rutan får sina promenader och extra allt, och då undrar ju hästägarna, vad får de övriga pållarna då? Vad får de där hästarna som lägger öronen bakåt redan i boxen? Kanske vill de slippa backträning, de har ju ”sluppit” massage och extra omsorg. Eller de som lägger sig ner med vagn i protest, backar eller i sämsta fall hugger och slåss?
Foto: Hovtramp/Lasse
Tog man reda på orsakerna eller försvann de ut bakvägen till någon som får betydligt mindre betalt men har bättre kunskap? Borde inte alla hästar få samma uppmärksamhet, betalar inte alla hästägare lika mycket i träningsavgift?
Det finns givetvis olika orsaker, till allting. Det man upplevt är inte alltid rumsrent och inte ens anmälningar till Svensk Travsports handläggare tas alltid på allvar. Tandlösa besök från ST:s inspektörer förbokas och varnas från kompisar på insidan. Utpekad elaking och hästplågare hinner rätta till det mesta, i stallet och i veterinärjournalerna innan ”hästhälsan” är på plats. Nyligen hörde en frustrerad utredare hos djurpolisen (blev uppringd) av sig. Som läst en blogg och insåg att man faktiskt kan ha erfarenhet från båda sidor av staketet.
Det som göms i snö kommer upp i tö. Till slut kommer sanningen alltid fram, via hästskötare som fått nog, boxgrannar som inte tål att se eländet längre och flyttar, hästägare som kommer vid fel tillfälle. Bakom anmälningar som avfärdats som avundsjukt förtal,utan tillräckliga bevis, fortsätter galenskaperna. Trist=sant. Vill du göra något, gör det själv.
Foto: Hovtramp/Lasse - vad händer?
Förhoppningsvis har spanking upphört hos travtränarna där det förekommit under året som gått. Att ingen enda person skulle ha vetat om dessa övergrepp och galenskaper är ett trist kvitto i travsporten. Ett annat trist exempel är den knäppgök som varit anställd hos stortränare och kört V75-lopp, låter inte rimligt. Någon måste väl ha anat oråd när stona blivit regelrätt påsatta i boxen? Det fanns ju både film och konversationer att tillgå, i efterhand, målet kommer upp Tingsrätten i juni 2021.
Om hästen själv får välja, inte alltid hos den som syns och hörs mest...
Hovtramp/Ilse