Är inte djurplågeri ett brott mot djurskyddslagen längre?

Tydligen inte. Hur kan man annars frias från vanvård, svält (nödslakt efter Länsstyrelsens besök) på gård norra Gotland. Äldre kvinna friades helt från misstankar om brott mot djurskyddslagen, den yngre kvinnan dömdes för djurplågeri. Vad det kostade? Frisk luft, bot och bättring. Men djuren då, vad säger de? Ingenting, för de är döda.

Två kärringar i 85 och i 60-årsåldern (mor och dotter) har tillsammans misskött djuren på gården, flera år. De har ”tagit hand om” ett stort antal djur - höns, grisar, lamm och hästar. De båda åtalades för brott mot djurskyddslagen, den yngre kvinnan åtalades även för djurplågeri.

Under hela 2020, 2021 har djuren farit illa, plågats av hunger, smuts och vanvårdats. Vid flera tillfällen hade veterinär varit på sin plats, djur ska inte behöva självdö i plågor. Fanns det inga grannar med lite stake? Nä. Båda kärringarna har förnekat brott, självklart eftersom de inte ens vet hur man gör normalt.

I veckan föll dom, båda frias från brott mot djurskyddslagen, delvis för att ”skötseln” av djuren på gården inte sköttes enbart av dessa två kvinnor utan också av minst en ytterligare person. Varför fanns inte den människan med i utredningen, har man ansvar eller inte för de djur man tagit åt sig att sköta?

Den yngre kvinnan dömdes för djurplågeri, ett 50-tal lamm och en häst hade utsatts för onödigt lidande. Hade ingen av de tre kärringarna förstånd att vårda klövar på lamm, ringa veterinär när flera lamm behövde vård och led av flera orsaker? Bland annat (utredning) ledbesvär, juverinflammation, hälta och liggsår. Hästen på gården led av obehandlat fång och utan tillräcklig övrig vård. Veterinär kontaktades aldrig.

Foto: Länsstyrelsen

Det formligen kryllade av stora råttor överallt på gården, som drack och åt av hönsens och de övriga djurens mat och vatten. (polisens förundersökning).

Tingsrätten skrev att kvinnorna ”velat djuren väl och hade uppfattat att de agerat i djurens intresse”. Men, menar Tingsrätten, de borde förstått att djuren led, eller i vart fall att det fanns en risk att de gjorde det, men det vidtogs inga åtgärder eller söktes veterinärhjälp.

Om fängelse finns i straffskalan för djurplågeri ska det väl nyttjas eller gör fasen en lagändring! Tingsrätten påpekade att den yngre kvinnan (drivande) var ostraffad och att det inte ansågs föreligga någon risk för fortsatt brottslighet, därför stannade påföljden vid villkorlig dom och dagsböter.

Djurförbud då? Fanns sen tidigare, men bröts flera gånger, är inte det straffbart? Fåren på gården avlivades när Länsstyrelsens inspektörer anlände, liksom överviktiga grisar som knappt kunde röra sig eller stå upp. Anledning? Grisar som går lösa äter tills maten är slut, de är allätare.

Tre gånger har rättegången mot kvinnorna ställts in, först vid fjärde försök blev rättegång slutligen av. Kunde lika gärna ha hoppats över, hade varit billigare för oss skattebetalare att bara avliva alla djuren på gården och utfärda nytt djurförbud, när kärringarna ändå inte fick något egentligt straff. Trots att ett stort antal djur utsatts för långvarigt lidande blev straff i stort sett obefintligt.

Brott mot djurskyddslag är underordnade brott som utgör djurplågeri (36 § fjärde stycket, 36 a § fjärde stycket och 36 § b tredje stycket djurskyddslag). Grundläggande skillnad mellan de två brotten är att det krävs styrkt uppsåt eller grov oaktsamhet för att någon ska dömas för djurplågeri.

Anmärkning: Tydligen räckte det inte med att djuren behövde avlivas efter både långt och smärtsamt lidande.

Vart är vi på väg? Svar: åt h-e!

Läs gärna ovanstående artikel, drick något starkt först...

Hovtramp/Ilse