Skillnaden mellan när nykläckta hästsportjournalister och ärrade krigare våldför sig på tangentbordet är stor. Att läsa mellan raderna eller ha egna upplevda ”minnen” av det skrivna ordet, ger ett helt annat resultat än att bara hämta in lite bakgrund (skvaller, osociala media, Trav365) från nätet.
Foto: Hovtramps häst till höger
Riktiga hästsportjournalister är tämligen utdöda. Enstaka överlevande fick säkert chansen att säga upp sig själv. Sanningen ska inte saluföras, linda in, uteslut och vänd blad. Det finns inga efterträdare till Red Mile, Harper, Peter Kastensson, Ola Persson och Owe Frihammar. De som vågade sätta orden på papper.
Snabb genomgång av nutida ”travläsning” rapporterar enbart på ett enögt sätt, händelser beskrivs lika torrt som valpropaganda eller skorpor. Ingen källkritik eller grävande journalistik, oftast bara ett beklagande och uppräkning av vilka man inte fått tag i för att kommentera det de nyss skrev. Politiskt korrekta artiklar behöver faktiskt inte betyda att du känner dammsmak i munnen och hellre sticker nålar i ögonen än dör uttråkad.
Läser självklart hellre roliga, unika reportage om de som inte har sjutton miljoner på banken och bara en fantastisk häst i stallet, hellre än om någon catchdriver som har det jobbigt mellan loppen på landets alla travbanor och nån privattränare med obegränsade resurser. Hur många omslag på travmedias tidningar visar det förstnämnda?
Kejsarens nya kläder, fortsätter med hjälp av ”folkmobben” de som inte har insyn i verkligheten och bara tycker någonting. Alternativt inte har kompetens att förstå vad tyckandet ställer till. MeToo är det absoluta exemplet i modern tid. Utan att ta handlingar som verkligen skett i försvar. Även travsporten fick sin beskärda del.
Ett nyligt exempel som inte många ens har tänkt på, är vad som händer ? om du dagen efter att en häst piskats i lopp med tre randiga utgjutningar på rumpan, släpps ut i hagen, där alla kollegor och folk som passerar kan se eländet? Ingen har tidigare vågat anmäla kuskar som satt i system att i sista sväng i loppet guppa, rycka huva/urryckare och samtidigt smälla till. Alltså, vad händer dagen efter när kollegor på travbanan får syn på hästen i hagen med tre rejäla piskrapp på rumpan? Med strikt tränaransvar är svaret enkelt. Kollegor anmäler anonymt och tränaren får skulden. Klart. I travsporten håller vi ihop, tystnadskultur råder.
Hovtramp/Lasse - Zoogin
Ett äldre exempel är Zoogin, den nyligen bortgångna, fantastiska 30-åriga travhästen som gjorde 96 starter (51-19-18) innan han försvann bakom järnridån. På riktigt. Blev avelshingst först i Finland och sedan 2013 i….Ryssland.
Kjell Svanstedt (Åkes äldre bror) skötte Zoogin fram till sista start på Romme 1999, i American Trot där hästen slutade med en fjärdeplats. Mycket fick de uppleva tillsammans, hästskötaren och hästen, förutom alla fantastiska vinster och vinnarcirklar.
Inte minst den turbulenta tiden med El-ON eller EL-OFF (grisfösaren som slutade i en rätts-sal.) Med siktet inställt på flytten till Vero Beach i USA tillsammans med takpanne-Bender var det det helt nödvändigt för Kung Åke att bli helt frikänd, oavsett skuld. I ”det förlovade landet” släpps juridiskt stadgat kriminellt belastade personer inte in. De har säkert nog av sina egna.
Vilken rättsröta. Och vilket liv det blev.
Advokat Silly Billy (Leif Silbersky) gjorde sina fantastiska utläggningar och hela Sverige, inte bara travfolket, tyckte någonting och alla bestämde på vems sida om planket de befann sig. Stig H och Stefan Melander uttalade sig till fördel för Svanstedt och allmän uppfattning var att de som anmälde led av avundsjuka och hämnd.
Hovtramp/Lasse
MEN. Plötsligt stod det en man, en före detta hästskötare i vittnesbåset, och erkände under ed. Han hade använt grisfösaren på uppdrag av - eller tillsammans med - de tre åtalade. Dag tre av rättegången mot Åke Svanstedt och två av hans anställda blev minst sagt dramatisk.
Vittnet, en anställd hos Åke Svanstedt mellan 2002-2007, valde en helt annan historia. All American Cool, en tidigare häst i träning hade fått smaka på elpinnen, men brottet var enligt svensk lag preskriberat (djurplågeri behandlas inom fem år.)
En detaljerad historia mellan 2002- 2005, med flera hästar och tillfällen där han själv är med och använder grisfösaren. En häst sparkade bakut och träffade grisfösaren, som går sönder. Han tar då med den hem och lagar, innan han lägger tillbaka den på hyllan där den förvaras.
Försvarsadvokaterna till de tre åtalade dissekerar det nya vittnet och hårt pressad erkänner han att han ljög tidigare i polisförhöret för att skydda både sig själv och sina kolleger och vänner, men att han nu under ed inte vill ljuga och bestämt sig för att säga sanningen.
Kammaråklagare Anders Gustafsson gjorde en ny anmälan om djurplågeri, om den incident 2005 då vittnet berättat att han och två av de åtalade, Carl Johan Jepson och Glenn H Persson, körde med grisfösare på Icing Laday. Hästen stod på Svanstedts träningslista, men här poängterades att tränaren inte hade med den händelsen att göra.
Ytterligare en före detta anställd hästskötare (fick sparken från både hästkliniken på gården hos Fru Korpen och hos tränaren) vittnade om grisfösare på Bjertorp. Hon hade fått bära den till träningsbanan och lämnat till kusken som använde grisfösaren på en häst. Hästskötaren vittnade också om ytterligare ett tillfälle då en häst bands upp inne i stallet, och en annan hästskötare använde den på hästen. Hon vittnade under ed att allt utfördes på uppdrag av Åke Svanstedt. Den här tjejen hade lite vassare armbågar än resten och tog Facket till hjälp, fick rätt angående uppsägningarna och "efterskottslön" utbetalades. Efteråt skaffade hon egna travhästar, och vann lopp.
Han som vittnade under ed om att det som inte hade hänt faktiskt hade hänt, fick dagsböter. Blev dömd för något som Svanstedt och övriga blev frikända för, det som inte hade hänt. Vad han gjorde efteråt? Studerade juridik.
Alla vi som deltagit på insidan under 70, 80 och 90-talet vet att detta har hänt, på många ställen och de flesta av oss har till och med varit närvarande vid något tillfälle av övergrepp mot hästar i träning. Har vi vågat ingripa? Några enstaka gånger som sedan tystats ner.
Svensk Travsport har ett antal ärenden gömda i lådorna som aldrig kommer att få se dagens ljus. Tänk om hästar kunde tala.
Hovtramp/Ilse