Trav, galopp och ridhästar, har de något värde om de inte går att ”laga” eller tränaren säger att de inte duger längre? I travsport handlas med stora plånböcker, och ofta. Nya hästar ska in i boxarna och de som kanske inte ens fick chansen, åker ut! Frågan är, vart åker de?
Foto: arkiv - den här bussen åker de definitivt inte med!
Även talangfulla individer går ut bakvägen, eftersom dessa ideliga behandlingar (ledinjektioner) och inkompetens om anatomi och träningsfysiologi saknas alltför ofta. Träningsfilosofin är det däremot inget fel på, fakturera mera, vinn några lopp och casha ut, samtidigt som objektet (hästen) är förbrukad och åker ut.
Att alla tränare vill tävla är ju både målet och en självklarhet, men inte särskilt många kan erbjuda hela ”paketet” i sin träningsavgift. Har man varit med för länge kan man både se, höra och bedöma tävlingshästens dagsstatus. Där värmer de inför lopp, med multistora murphybländare, huvudstänger, går undan rejält för pisk och får ibland enhandare där kameranvinkeln inte är värd att undersöka. Måldomarna har annat att göra än att bevaka djurskydd.
Fabrikstränare och elitryttare vill definitivt inte leka sjukstuga, här ska det tävlas! Mest uttalade mening till landets hästägare är förmodligen - köp en ny häst! Så…vart tar då den ”odugliga, sönderkörda, felbehandlade” hästen vägen?
Hovtramp/Lasse
Även vanligt ridfolk vill givetvis ha en häst som går att rida på, inte en halt stackars varmblodstravare, och definitivt inte en som ”expertisen” inte ens hittat rätt diagnos på. Fullblodsfolkets galopphästar har generellt betydligt kortare livslängd på tävlingsbanan än travhästarna, men får oftare ett ”liv efter detta” hos någon som har tid, gillar att rida och kanske till och med kan få ordning på skadorna eller olaterna, oftast framkallade av stress, inkompetens och avsaknad av rätt fodring, vård och behandling.
Många registrerade hästar ”saknas” i databaserna, inte minst i travsportens. Vart tar de vägen när de knuffats ut bakvägen eller har slutat tävla? Svaret är enkelt. De som känner någon som känner någon, skjuter kanske hästen och gräver ner den på sin egen mark, det är inte ens förbjudet. Att gräva alltså. Slakterierna tar inte emot varken medicinerade eller sjuka hästar, så vart vänder man sig om man inte vill, eller har råd att kosta på en destruering (bränning av hästkroppen)?
Annons, hästen före köp... Hovtramp/Ilse - hästen efter tre månader
Saknade faktiskt för ett par år sedan en "travhäst" vars matte hade en större skuld och hastigt flyttade till obestämd ort. Valacken var förutom så gott som startklar, en trevlig individ och kanonlämplig licenshäst. Övervakade hästen från vanvårdad till deltagare i provlopp, inför start. Skulden till undertecknad ökade för varje månad och översteg med råge hästens värde, varför samarbetet upphörde men skuld kvarstod. Borta var företrädaren och borta var hästen! Letade runt på samtliga slakthus, med hjälp av registrering, men fick inget napp.
Till slut uppdagades sanningen. En proffstränare hade åkt iväg för att slakta en egen häst en bit från Stockholm, antagligen på någon undangömd gård i RedNecksdistriktet och med på resan var även denna trevliga valack. Nä, skulden blev aldrig betald och det fanns ingenting att hämta eller utmäta av värde hos den personen. Helt värdelös, skrupelfri människa. Hoppas Karma tar dig!
Hovtramp/Ilse
Myndigheterna har i åratal haft ögon på miserabla transporter och hästslakt, faktiskt under hela 2000-talet. Men, har det hänt något positivt? Nä. Under senaste månader har myndigheter genom samarbete i alla fall beslagtagit stora sändningar av misstänkt svartslaktat hästkött, hästar som slaktats med förfalskade hästpass. Insatsen gjordes genom att besöka ett stort antal slakterier inom hela EU, inklusive Nederländerna.
Europol kallar hästköttsbedrägerierna för en "farlig kriminell trend". Nederländerna, Belgien och Irland tog initiativ till granskningen, med stöd av Europeiska kommissionen. Kontrollerna omfattade dokument för mer än 157.000 hästar från åtta länder och cirka 117 ton hästkött.
Hovtramp arkivbild Hovtramp/Ilse -slakthuset, slaktad häst
Under operationen beslagtogs ca17 ton hästkött från olika slakterier i Belgien, Irland, Italien, Spanien och Nederländerna. Inspektioner på slakterierna visade klart att minst 20% av utländska hästpass som användes för att slakta hästarna visade tecken på förfalskning.
Livsmedelsmyndigheter i 83 länder, Europeiska myndigheter och privata initiativ genomförde tidigare med hjälp av Europol och Interpol 26.000 kontroller för att upptäcka livsmedelsbedrägerier. Beslag av 12.000 ton olagliga, skadliga livsmedel uppgick till ett värde av 28 miljoner euro. Hälften av de beslagtagna produkterna var animaliska produkter, mejeriprodukter och rent kött.
Hovtramp arkiv, hästpass
Den som gjort mest nytta när det gäller hästar som ”försvinner” och slaktas på ett oetiskt sätt någonstans i Europa, är nog Eric Skoglund, tidigare chefsveterinär på Jordbruksverket. Han upptäckte tidigt 2000-tal att det fanns en stor lucka i statistiken. Uppskattningsvis avlivas (slaktas) ca 14.000 hästar om året i Sverige, men bara 5-6000 hamnar på ett godkänt slakteri. Hästar som medicinerat eller varit sjuka får inte slaktas och användas i livsmedelskedjan, de måste destrueras (brännas) för en kostnad av mellan 3-5.000:- vilket handlar om ca 2.500 hästar/år som inte blir till inkomst för ägaren, tvärtom en ganska dyr utgift. Så vart tar resten av hästarna vägen (5-6.000) som saknas?
Svartslakt är ovanligt i Sverige, då hästkött knappast har någon efterfrågan hos kunderna. Enstaka slakterier har haft ögonen på sig, bland annat därför att hästar slaktats utan rätt ID-handlingar. Däremot ligger nog åtskilliga hästar kostnadsfritt nergrävda på gårdarna runtom i Sverige. En frisk häst som avlivas på ett slakteri och blir ”kött” handlar om slaktvikt, som varierar efter hästens storlek, uppskattningsvis utbetalas 2-4000:-
Om hästägaren saknar samvete och istället säljer hästen till slakt utomlands betalas det dubbla via ombud, när hästen efter diverse omlastningar staplade hur som helst i transporterna äntligen blir avlivad. Många av transaktionerna är givetvis olagliga och inga vita pengar byts. För att kunna föra ut hästar från Sverige krävs veterinärintyg och ID-handling (hästpass) samt ett veterinärt hälsointyg och en registrering till Jordbruksverket (Animomeddelande.)
Hovtramp arkiv
Efter att svängdörrarna öppnades inom EU sker alltmer sällan kontroll av djurtransporter och det är fritt fram för illegala hästaffärer med transport till mindre nogräknade länder. Någon kontroll på den svenska sidan finns tydligen inte, trots vetskapen om mängder av smuggeltransporter. På den danska sidan om Öresundsbron saknas tullstation. Tullen mellan Sverige och Frankrike är i det närmaste problemfri att passera. Svenska slakthästar lämnar oftast Sverige via Danmark, med olika färdvägar till sydligare breddgrader och oftast i förseglade (plomberade transitfordon.) Importörerna är välorganiserade och hittar ständigt nya färdvägar enligt den italienska sektionen av ILPH/International league for the protection of horses.
När hästar transporteras mer än 8 timmar krävs en färdplan, som givetvis ska undertecknas av en legitimerad veterinär. Även dessa går att köpa. Ingen konst att ändra i handlingarna för ombuden som sköter dessa ärenden. En stor dansk importör och förmedlare av uttjänta hästar erkände till och med att han ”känner folk vid de franska gränskontrollerna” så det mesta går tydligen att ordna även på vägen mot slakt. Samma ”affärsman” skrattar gott och berättar att de enda riktiga problemen är djurrättsaktivisterna, som filmar, stoppar transporter och ligger med kikare i dikena efter vägen.
Hovtramp/Ilse - utländska transporter
I verkligheten transporteras många hästar (och övriga djur) långa sträckor i transporter utan mellanväggar, med brutna ben, trampskador som gjort att åtskilliga djur dör innan de når slakterierna i Italien, Belgien och Frankrike. Det finns inte heller några uppgifter om vilken typ av hästar som vanligast säljs iväg utomlands för att slaktas. Oavsett häst borde varje hästägare se till att hästen får ett värdigt slut, vilket även borde lagföras och registreringar följas upp bättre.
Veterinär och VD för Köttbranschens Riksförbund, uttalade sig vid ett tillfälle upprört om hur mycket han hatade djurtransporterna som färdas över gränserna, samma gränser som i princip saknade kontroll. Inte minst danska skrupelfria hästuppköpare är stora bovar och skuld till det sorgliga öde som mängder av hästar går till mötes. Genom ombud, lika skrupelfria ryttare och uppfödare (målvakter) köps hästarna upp för ren slakt. Vad gör då Svenska Veterinärförbundet? Bra fråga. Ca 1000 travhästar försvinner per år, många byter ägare och papper, flera gånger under vägen mot Syd-Europa.
Uppköparna som sysslar med svart-transporter bryr sig naturligtvis inte om etiska och moraliska begrepp, vilket hästägaren verkligen borde göra! Att sälja iväg sin häst för ett par tusenlappar och sedan inte bry sig om vad den utsätts för, är så skamligt att de borde hängas ut med bild och namn.
Hovtramp arkivbild, ett av många djur som "transporterats."
Avstår från att visa film och bilder på vad hästarna utsätts för, både under färden mot Syd-Europa och på de så kallade slakterierna, vilket är mer ett kvitto på hästägarna, än de som sysslar med dessa affärer. Har vid ett tillfälle själv sett hästar som skeppats på absolut billigaste sätt över från Skandinavien via Sicilien till Malta, och anlänt med diverse skador och brutna ben. Varken speciellt trevligt för den som köpt hästen eller sålt. Transport av hästar är ett problem som borde följts upp bättre, och åtgärdats. Man kan inte måla om en zebra, än mindre ändra på andra nationaliteters sätt att handha och behandla djur, men det finns åtskilligt att göra och åtgärda i de djurskyddslagar som gäller inom hela Europa.
Exportsiffror, står givetvis för en del av de försvunna hästarna.
Under 2019 exporterades 685 hästar ut från Sverige (495 importerades, många för att tävla i Sverige för utländska tränare/hästägare.) Givetvis exporteras även avelshingstar, speciellt de som inte ”räcker” i Sverige. Välkända är Conny Nobell som blev Österrikare och Copiad som hamnade bakom järnridån.
Vilka länder importerar svenska hästar?
Danmark hämtade 57 svenska travare och exporterade 183 stycken…här osar det katt med tanke på nuläget i dansk travsport. Danmark är det land som skickar flest hästar till slakt i syd-Europa...Norge som gränsar mot Sverige har importerat 74 travhästar, förmodligen många i träning i Norge och 147 norskhästar har hamnat i Sverige, tillfälligt eller permanent.
Italien köpte/importerade 28 stycken svenska travhästar, och 53 italienska travhästar landade i Sverige (Gocciadoro med kompisar.) Förhoppningsvis inte enbart slakthästar slakthästar som italienarna importerade…Frankrike importerade 19 svenska travhästar, förhoppningsvis starthästar för träning i Frankrike, Tyskland ”importerade” 24 svenska travhästar, säkert många som skulle tävla i större lopp. Malta tog över 69 hästar under 2019 till ön, hoppas de fick det ”bra.” 5 maltesiska? travhästar togs till Sverige, förmodligen hjälporganisationen som tar hem uttjänta travhästar.
Frustration och ilska är bara förnamnet.
Hovtramp/Ilse