Hästar som travat både fort och länge!
Travhästar är elitidrottare och måste prestera… för att få behålla sin hästägare, box och travtränare. Annars blir det för dyrt! Träna på längden, backträning, intervaller, heatkörning och snabbjobb minst två gånger i veckan sliter, beroende på anatomiska förutsättningar, talang, tränarkompetens och ”träningsfilosofi.” Alla sätt är bra utom de dåliga.
Hovtramp/Ilse
Redan vid inkörning börjar ”problem” för vissa hästar. Fast egentligen är det ju inte hästen som har problem, det handlar mer om hantering från den som tar betalt av sin kund för en tjänst. Har upplevt en mängd olika varianter på nära håll. Det vi borde vara överens om, är att sparka på liggande unghäst aldrig ska förekomma, använda pisk och stövelspark på unga individer vars ägare betalar dyra pengar för något helt annat, ska aldrig omfattas av tystnadskultur. Eller hur?
Social hantering, övning, upprepning och vänliga ord kan göra underverk, även med den mest avogt inställda unghäst. Vid inkörning och hantering formas individerna för all framtid. Glöm inte det.
Inte ens de bästa ”travstjärnorna” håller ihop skadefria hur länge som helst. Unghästar behöver tid att växa, vilket är svårt att göra samtidigt som de måste prestera farter som de normalt bara gör under flykt. Växtperiod är lätt att känna igen för den som har kunskap, övriga får vara uppmärksamma på hur guldklimpen uppför sig.
Boken Unghästen av Docent Åke Åsheim/Hästsjukhuset, Solvalla borde alla nykläckta travtränare fått i present av Wången, den boken blir aldrig gammal! Förmånen att ha fått renskriva text och knäppa alla dessa röntgenbilder som användes i forskningen av unghästars tillväxt, blev en lärdom för livet. Tack Åke.
Elithästar från de mest rekommenderade stuterierna, framgångsrikaste uppfödarna, avkommor efter mestpresterande hingstar och utvalda fölston, vart tar alla avkommor vägen? Elitauktioner med dyrköpta individer tränas och tävlar generellt alldeles för kort tid! Varför försvinner så många ut bakvägen och unghingstar går till avelsboxen?
Hästar som skadas under träning och tävling är alldeles för många. Varför? Svaret är enkelt, för stora stallverksamheter, stress under arbetstid, för dålig kompetens anatomiskt och träningsfysiologiskt. Den omtalade filosofin, den har däremot precis alla.
Inte många hingstar och ston som vunnit stora segrar har lagt tävlingsskorna på hyllan frivilligt. Många har fått bestående, oidentifierade skador som gör att de inte kan fortsätta. Trots husveterinärer i givakt. Nä, byta ledvätska, ”fylla på blod” och andra centrifugerade godsaker håller inte i längden, allt har ett slut. Man kan laga det som är berört, men inte det som är förstört.
Sen och gaffelbandsskador som återkommer (!) flera gånger på samma ben (suck) är mer ett kvitto på oidentifierade belastningsskador. Det ögat ser är inte alltid problemet.
Travhästar startar definitivt inte lika ofta som för bara några årtionden sen, och syns som äldre inte lika länge på travbanorna. Fart dödar.
Här är några exempel på äldre hästar som startade ofta, några utan att ens vinna ett enda lopp…Har mycket svårt att tro att någon tränare skulle orka hålla igång på samma sätt idag. Tänk bara tanken att starta en häst 338 gånger och få segerdefilera en enda gång!
Kallbloden har generellt fler starter på kontot än varmbloden. Knixen startade 95 gånger utan att sticka nosen först. Sigge B (född 1979 e.Solspenter u.Menja B.) startade 184 gånger utan att vinna, stackars ägare. Vinnsnopp (född 1973 e.Janar u.Vinnbläsa) startade 338 gånger men vann bara en enda gång! Primer (född 1984 e.Gyllbest u.Greiprima) gjorde 166 starter utan en enda seger.
Välkända travidoler travade oftare och flera år i stenhårt sällskap och verkar ha hållt ihop mycket bättre än dagens stjärnor. Trots den överanvändning av tuppkam och alla tänkbara hjälpmedel som finns idag. Före stötvågs och frekvensmaskinernas inträde, laserapparater och andra tekniska prylar var det lika ont om i början av 90-talet.
Hade faktiskt några tekniska hjälpmedel i mitt konvalescent och karantänstall på 80-talet, bland annat en ombyggd slipmaskin som vibrerade och gick att använda som stimulerande massage av stela leder. Noggrann genomgång av alla hästar varje kväll, stretchning och långa avkopplande promenader verkar det vara ont om idag. Har förmodligen ersatts med skrittvindor, stora veterinärlådan och dyra fakturor. Synd. En trevlig tid med massor av social hantering och payback.
Bilder ur Travboken 1997 foto:Hovtramp/Lasse - Ilse jobbar med Nimble One
Några av alla de slitvargar som tjusade publiken kan vi kosta på oss.
Foto: Kanal75 - Copiad med sin skötare Anette
Copiad (Erik Berglöf) med två Elitloppssegrar 1994 och 1995, startade 81 gånger och vann 50 lopp. Var en sväng som avelshingst bakom järnridån innan han fick återvända hem till sin gamla hästskötare.
Hovtramp/Lasse - Zoogin
Zoogin (Åke Svanstedt) vann rader med klassiska lopp, en av Sveriges mest framgångsrika travhästar. Kung Åke (El ON i min värld) hade hjälp av sin bror Kjell, som följde hästen i 96 starter och 51 segrar.
Scandal Play (Lars Marklund) kördes i lopp av Bo Eklöv, senare lärare på Wången. Hästen vann Guld-divisionen hela 22 gånger, bland annat sju raka segrar. 153 starter och 50 segrar.
Vart tar de vägen? Alla dessa dyrköpta unghästar på selekterade unghästauktioner, champagne, visslingar och rop. Hälften av dessa fantastiska individer som rosat travbanorna i Sverige och Europa bor efter att ha tävlar färdigt på Travkompaniets Menhammar eller hos Stall Stefan Melander stall TZ, som avelshingstar och Elit-ston. Hade gärna sett dem tävla några år till, gick alla sönder?!
Guld-divisionen hade definitivt behövt lite högre spänning och fler unika individer som mäter krafterna mot varandra. Vad hände? Gick de ”sönder” eller tröttnade på att tävla? Självklart ska hästar helst avgå med flaggan i topp, men för oss som ibland hamnar bakom kulisserna känns det så jäkla synd att så många travhästar avgår för tidigt.
Största nutida problem? Snabbutbildning, där marknadsföring och media träning har hög prioritet, men för få besök görs i slakthus, med dissekering och diagnosticering av skador, helst orsakade av träning och tävling. Det skulle få vilken senare stressad tränare som helst att värma upp och framför allt, värma ur hästen bättre efter lopp och träning. Lånekuskar som kastar tömmarna på tränarna direkt efter lopp tar inget ansvar för hästarna...pfuiii.
Tid (kostar pengar) och är problem även för framgångsrika travtränare. Stora stall som selar ut mängder med hästar under en tävlingsdag ser man sällan träcka en häst efteråt. Idag finns (knappt) inga hästskötare som viger sitt liv lika mycket åt alla passhästarna. Vem hinner promenera i skogen med en stressad individ eller lägger ner lika mycket tid på sin ”sämsta” passhäst som den mestvinnande. Varför?
Hovtramp/Lasse - Carola och Ina Scot Ilse träcker Magic Pearl
Tiden finns inte, hästfolket lever inte med sina hästar som på 70-80-90-talet. Allt har ett slut. Var så säker på att den häst som vinner storlopp och syns i Tv-rutan får sina promenader och extra allt, men de övriga då? De där som lägger öronen bakåt redan i boxen för att slippa backträning, eftersom de ”sluppit” massage och extra omsorg, de som lägger sig ner med vagn i ren protest, backar eller i sämsta fall hugger och slåss? Tog man reda på orsakerna eller försvann de ut bakvägen till tränare som får betydligt mindre betalt och har bättre kunskap? Borde inte alla hästar få samma uppmärksamhet, betalar inte hästägare lika mycket i träningsavgift?
Alla vet svaret.
Det finns givetvis orsaker, till allting. Det man upplevt är inte alltid rumsrent och tas inte alltid ens upp vid anmälningar till Svensk Travsport. Tandlösa besök från ST:s inspektörer förbokas ofta hos tränaren eller varnas från insidan. Under senare tid görs oväntade besök, tack.
Utpekad elaking och hästplågare som varnas hinner givetvis rätta till det mesta, både i stallet och veterinärjournalerna, innan ”hästhälsan” är på plats. Pratade nyligen med en frustrerad utredare hos djurpolisen (blev uppringd.) Som insåg att man faktiskt kan ha erfarenhet från båda sidorna av staketet. Det mesta göms i snö men kommer upp i tö. Till slut kommer sanningen fram via hästskötare som fått nog, grannar som inte tål se eländet längre, hästägare som kommer vid "fel tillfälle" och många fler. Bakom anmälningar som avfärdats som avundsjukt förtal eller utan tillräckliga bevis. fortsätter galenskaperna. Trist men sant. Vill du göra något så gör det själv.
Förhoppningsvis har spankingen upphört hos travtränaren ? där det förekommit. Att ingen enda person skulle ha vetat om riktiga övergrepp och andra galenskaper är bara ett trist kvitto i travsporten. Ett exempel är väl knäppgöken som varit anställd hos stortränare och kört V75-lopp, det låter inte rimligt att ingen ser vad en anställd gör! Någon enda måste väl ha anat oråd när stona blivit regelrätt påsatta i boxen? Det fanns ju både film och mängder med bevis att tillgå, i efterhand, mål kommer upp i Tingsrätten juni 2021.
Om hästen själv får välja, blir det inte alltid hos de som syns och hörs mest…
Hovtramp/Ilse