Solvallakungen, en verklig deckare som aldrig dör...
Solvallakungen Tore Ferdinand Pettersson kunde svindla vem som helst, och det gjorde han också, hela sitt liv.
Priset? Sina sista år i livet levde han förmodligen i ständig skräck. 1 november 2004 dödshotades Tore F av utpressare och den 15 nov 2004 hittades Tore Ferdinand Pettersson (63år) död i skogen, skjuten med ett skott i tinningen.
I en skogsdunge i Knivsta vid Brukshundsklubben slutade Tores liv. I mossan intill honom fanns blodspår, pistolen låg vid sidan av kroppen där det även låg en spegel? Konstigt. Polisutredningens chef för våldsroteln påpekade att det även fanns ett ”brev” som var oklart om det var ett avskedsbrev eller planterat efteråt. Bristfälligt och olöst enligt senare utredningar.
Träffade Tore F många gånger på Solvalla. Han fikade hos oss på Hästsjukhuset och klämde gärna i sig ett par wienerbröd medan hans ”bästa” häst travhästen Vibrante fick sin rundsmörjning på bottenvåningen.
Tore F hade både trav och galopphästar och spelade under en period mest i hela landet på toton. Tore F var inte ensam i bedrägerierna, ”affärsmän” från hela landet stod faktiskt i kö för att få satsa svarta pengar i hans affärsprojekt. Om de fanns eller inte ska vara osagt.
Håller med Tores närstående till hundra procent – han skulle aldrig ta livet av sig. Tore F var storspelare på travet, men även bedragare av stora mått. Han finns med i polisutredningar ända sen 1970-talet. "Solvallakungen" bodde i en sjurumslägenhet på Strandvägen i Stockholm, i slutet av sitt liv i en exklusiv villa på Torö utanför Nynäshamn. I villan bodde han tillsammans med sin hustru men jag såg honom ofta med andra damer i armkrok på Solvalla, på väg mot totoluckorna. Ibland var damerna lättklädda, vintertid pälsklädda. Nä, de liknade inte livvakter. Tore F levde stora delar av sitt liv på krogarna, där stora pengar satsades på livets överflöd. Hans Rolls Royce hade "egen" parkering utanför både Solvalla och Täby Galopp.
I mitten av 1980-talet gjorde Tore F personlig konkurs, efter att ha blåst affärspartners som satsat pengar i hans projekt. En av de bedragna som Tore F var skyldig pengar, anmälde honom till personlig konkurs för en skuld på 500.000kr. Minns väl att han åtalades och friades (!) eftersom ingen av de lurade ville vittna när det drog ihop sig! Just den skulden förföljde Tore F ända tills hans död (mord?). Skulden vandrade nämligen runt bland Sveriges värsta gangsters, skalbolagskungar. En rånare (90-tal, Gudfadern) hade kopplingar till ett välkänt MC-gäng.
Tore F hade efter konkurs och mediacirkusen självklart problem att hitta nya ”offer”, men han måste ha varit mycket skicklig, i att både dupera och manipulera! En överläkare som skötte Tores hälsa lånade ut 600.000 till Tores nya aktie och fastighetsaffärer, fotmassören ställde upp med ett par hundra tusen i hopp om att tjäna mer. Sotaren, snickaren, en tidigare anställd, hans bror och son lånade också ut pengar till Tore F.
En av de lurade som drog tillbaks sin anmälan var Kardemumma (författarpseudonym för Erik Zetterström, död 1997) även han flitig besökare på Solvalla och Täby Galopp. Minns väl hans Rolls Royce körd av hans butler/chaufför.
Visst undrade man vem som lurade vem, när Tore F hastigt avpolleterades med ett skott i huvudet. Jounalisten och styrelseordföranden i flera TV3-bolag (STRIX) påstod sig ha lånat ut pengar till Tore F, som han haft ett nära ”samarbete” med ända sen 1998.
Robert Aschberg krävde Tore F på 19 miljoner kronor hos Kronofogden. Efter Tores död ville Aschberg göra avdrag för de 19 miljonerna via sin deklaration, vilket Skatteverket inte köpte. Vilken typ av affärer det handlade om ville varken Tore F (när han levde) eller Aschberg avslöja, bara summan av skulden.
Tore F hade fått fyra checkar (510 miljoner kronor) av Robert Aschberg, förutom de 19,3 som Aschberg påstod att han lånat ut. Var Aschberg v(ä)rkligen god för så stora belopp eller var det tidig penningtvätt som senare gick åt h-e?
Ryktesvägen handlade lånet om att Aschberg skulle få tillgång till tidernas journalistscoop mot lånen till Tore F. Ett scoop som brann inne, kan man säga. Bandinspelningar och fotografier av scoopet försvann med Tore F.
Redan 1997 lärde Tore F känna en kriminalare, som lyssnade på hans historier om Sveriges då värsta brottslingar, de som försökte utpressa honom. Vid granskning höll inte uppgifterna och förundersökningen lades ner. Tores ”vänner” i polishuset anklagade då ledningen för Länskriminalen, att ha mörklagt uppgifterna, men även den utredningen lades ner...
Robert Aschberg åkte år 2003 på en rejäl skattesmäll, Kammarrätten fastslog Länsrättens dom och upptaxerade honom med ca 1mkr. I dom gick att läsa att Aschberg inte hade på fötterna angående sina påstådda lån till Tore F 1998 och 1999 eller att de ens hade samband med näringsverksamhet. Tore F hävdade att Aschberg skulle få sina pengar, det tog bara lite tid.
Tore F gjorde som arg, utfattig och med svikande hälsa ett sista besök hos polisens internutredningar (1998) där han berättade att han kontaktat journalisten Aschberg, som skulle avslöja hela skandalen i en TV-dokumentär.
Avskedsbrevet (hos Uppsalapolisen) som hittades intill Tore F.s döda kropp? Vad stod det?
Robert Aschberg skulle mördas om inte ”Solvallakungen” han själv, betalade en stor skuld till sin värsta fiende.
Ps. enligt Aschberg var Tores värsta fiende nämnd med namn i brevet som polisen tog hand om.
Har mycket, mycket svårt att tro att Tore F Solvallakungen, denna levnadsglada, bullriga man tog sitt eget liv.
Psykopat, mytoman eller bara en bedragare utan skrupler, vet inte. Minns honom främst som hästägare på Solvalla, ofta stolt i stallet bredvid sin häst. Svaret om Tores död finns säkert hos polisen, och de kan man ju lita på, eller hur?
Hovtramp/Ilse