Hovtramps arkiv

Bara för att MeToo är över får man inte bära sig åt hur som helst, inte ens i travlopp. Travsport är spännande, svettigt och handlar om att komma först till mål. För ”lånekuskar” är det extra viktigt att komma först eftersom annars blir de utan lön, förutom en liten uppsittningsavgift.

Hur duktiga de än är och vilket fantastiskt resultat de än levererar, borde det ingå en social kompetens, och bli konsekvenser när de skriker och domderar under loppens gång. Det börjar i ponnyloppen och slutar i Elitloppet. Ska vi ha det så? Kan inte tänka mig att dessa påhopp skulle få förekomma i privata näringslivet, och borde inte få fortgå i svenska travlopp heller.

Den tystnad (tystnadskultur) som råder hos funktionärer vid travbanorna och den skrämseltaktik som vissa måldomartorn utövar bland de aktiva (vem vill ha böter nästa gång?) gör att knappt ingen vågar berätta vad som sker på stallbacken och under loppens gång.

Ibland skriks det för högt, så att även publik eller funktionärer på travbanan hör vad och vem som skriker åt någon i samma lopp. Visserligen en konkurrent i gaphalsens värld, men lite vanligt jävla hyfs måste man väl kunna begära av dessa ”stjärnor” - oavsett om de kör den av press&media uppskrutna favoriten eller någon vanlig ”bonnhäst”.

Arkivbild EAP/Einar Andersson

Med en lång bakgrund i travsport har ju åtskilligt upplevts, men den utveckling som skett senaste år (spödrivning och stress) är varken nyttig eller trevlig. Ibland önskar man att hästen hade gett tillbaks direkt efter loppet, ett litet näpet bett i armen sådär, vem ska då bötfällas?

Dagens ”lånekuskar” har varken tid att värma hästen, skritta tillbaks till stallet efter lopp eller kunskap om hur en normal konversation med tränaren bör låta, den enda personen som vet vad hästen kan den dagen och dessutom lånar ut den. Varför? Hästägaren vill ha en "lånekusk" som har mer rutin, och denna grupp kör dygnet runt på alla travbanor och kan varandra utan och innan.

Med pisken i hand kutar de populäraste lånekuskarna runt på travbanan och smittar av sin energi och stress på alla runt omkring. Det finns några få undantag, men just de lånekuskarna har haft både en mor, far och en riktig tränare som uppfostrat dem.

Senaste högljudda diskussion hände under V75:s Derby-uttagning och borde ha gett en ordentlig uppsträckning av ”jeppen” som under kravlandet på utsidan i ”dödens” skrek flera minuter, alla kuskar kunde förmodligen se och höra vad som utspelades.

Detta kära Svensk Travsport faller under Code of Conduct, som ni själva skapat. Hur många har ni uppfostrat sedan regeln/paragrafen tillkom? Det som händer när någon kusk skriker sig blå är att både omkringvarande ekipage och utsatta kusk blir lidande. Travhästar är känsliga djur och uppfattar det mesta runtomkring, energin i form av ett åskmoln och den gastande, elaka rösten som inte ger sig!

Under en enda vecka har detta alltså hänt två gånger, på Jägersro och Skrubbs, vilket är en gång för mycket! Just den här ”jeppen” har ingen som helst respekt, varken hästar eller travfolk i gemen, har inte ens insikt om vem som har kompetens och vem han hade kunnat lärt sig något av. Både hästmässigt och hur man uppför sig.

Samma pajas körde en fantastisk häst som travat 10-11-tider men just den travdagen hade en dålig dag, då tidigare tränare/säljare glömt berätta att hjärtmuskelinflammation ingick i köpet. Istället för att vara tacksam för att bli utvald att få köra den här 600.000:- hästen kom en svada efter loppet om (sammanfattat) vilken iskall tränare och häst han kört lopp åt. Idiot, som Bosse Östman brukar säga.

Den här jeppan borde ha läst på, skrapat med foten oavsett sitt eget resultat, men var väl i sitt tidigare liv alltför upptagen med att försvara sig själv och sin tidigare arbetsgivare, efter att ha lekt med elaka elpinnar.

Någon egen karriär som tränare var ju inte att tänka på, så då fick det väl bli det lättvindigaste då, lånekusk. Resultaten i sulkyn är strålande, så länge han uppför sig och stänger käften. Den här gången blev jag tillräckligt arg för en blogg, och har fog för påståenden även vid faktagranskning och källor.

Förhoppningsvis får riktigt travfolk upp ögonen för vilka lånekuskar som är seriösa och vilka som ”skiter i allting.” Min förhoppning är att även stortränare slutar anlita dessa avarter, de är v(ä)rkligen ingen bra reklam för travsporten.

Hovtramp/Ilse