Vad händer när travhästar slutar tävla? Svar: massor!

Hästar avlivas av folk med ”jaktlicens” och grävs ner på egen mark, skickas till slakthus bland råmande kossor på rad, blodlukt och stress (ja, har besökt slakthus, även obducerat i jakten på...)

I slakthusmiljö väntar åtskilliga travhästar på att avsluta sitt liv, vissa efter lång och trogen tjänst, andra efter ha ”misslyckats” som den travhäst ägaren hade drömt om.

Självklart ska slakthus finnas, men det finns gränser för vad man ska stå ut med. vilket gäller både personal, slakterilokaler och slakteriveterinärer. Nånstans måste det finnas en gnutta moral, etik och empati av alla som är involverade i slakterinäringen.

Vid nödslakt hemma blir det enbart ”pengar ut”, oftast har travhästar medicinerat under stora delar av sitt liv, vilket omintetgör att de används i livsmedelshanteringen. Kremering (destuering) är absolut inte gratis och inte heller hembesöket när hästen lämnar jordelivet på ett humant sätt.

Ridtävlingar med travare på Solvalla stenåldern! Hovtramp/Ilse

Alla travhästar är inte lämpade att bli ridhästar, helt individuellt beroende på psyke och fysik. Alla människor passar inte heller att springa 100m eller prestera i fri idrott, enkel matematik. Slakttransport utomlands (Italien, Irland, England) är vanligare än man tror, alla djurtransportörer frågar definitvt inte efter hästpass, köper upp hästar billigt, transporterar till utländska slakterier och tjänar några skämsiga kronor. De transporterna och slakterierna hoppas jag att djurvänner slipper uppleva. Dessa galenskaper var TetraPak-dottern Kirsten Rausing upprörd över och hon medverkade i flera stödprogram för att det inte skulle hända fullbloden som slutat tävla. Kirstens Lanwades Stud, en liten bit utanför Newmarket.

Hemma hos Kirsten Rausing på lunch. Hovtramp/Ilse 

Maltaexporterna har vållat höga gapskrik och massor av hat mot Malta som travland och importör av svenska travhästar. Främst på nätet under många år, med god hjälp av journalister som inte ens besökt ön! ”

Värsta” Malta-artikeln publicerades för ett par år sen, tog direkt kontakt med den unga damen på slaskpressen, men fick självklart inget svar. Samma "journalist" headhuntades senare till Travronden, grattis. Precis som i Sverige finns massor av människor på Malta som tar hand om hästen på ett bra sätt, och även motsatsen. Vanvård, misskötsel och djurförbud är inte ovanligt idag ens i Sverige, organisationerna som går de aktivas ärenden frågar inte ens vart hästarna tar vägen när de slutar tävla. Konstateras kan att mängder av hästar i travdatabasen kvarstår som registrerade, en del av dem är äldre än tvåbenta pensionärer...

Ulf Hörnberg Vice VD Svensk Travsport

Vid en stor konferens i BERLIN - World Trotting Conference - betonade hästvälfärdsexperten Jessica Stark att ansvaret för sporthästar bör tas av ägarna, genom hela deras liv. Alltså, från föl till pension.

Tydligen väcktes många tankar hos representanterna på plats som enades om att det är en viktig fråga för framtiden. Framtiden? Är de förvånade ska de nog upplåta sin stol åt nån annan, pronto.

– Vi i Svensk Travsport är medvetna om att vi behöver göra mer, sa Ulf Hörnberg. Men GÖR det då! ATG och ST får väl lätta på kistlocket och hitta nån vettig användning för pensionerade travhästar på ett bättre sätt än att bara ligga bortglömda i en databas.

Under konferensen stod hästvälfärd och begreppet Social License to Operate i fokus. Jessica Stark från World Horse Welfare talade om hur hästsport och travsport i synnerhet ska fortsätta vara socialt accepterat. Jag tycker att det är intressant, och det tycker vi i Sverige också. Gör vi? Intressant är nog fel ord. Hela paketeringen efter karriär är fortfarande problematisk, det är den egentligen i alla länder. (Vilken tröst).

I Sverige sponsras Ridtravarföreningen och ett samarbete med ATG finns i små delar. Här kommer även andra kulturer in. Nordisk kultur är en sak, anglosaxisk något annat. Amerikanarna tycker den här frågan är mycket viktigare än användandet av körspö.

Benägen att hålla med. Spödrivning med horribla straff som djurförbud (näringsförbud) och innehållande av ”andras prispengar” när hästens lånekusk förivrat sig, borde vara mindre prioriterat än vanvårdade, ihjälsvultna travhästar. Tystnadskultur bidrar i senare fall, alla ser och hör men ingen vågar ingripa. När anonyma anmälare äntligen når fram till Länsstyrelsen är hästarna redan döda eller måste avlivas.

I Australien går en viss del av priskakan till program där man skolar om travhästar – skulle inte Svensk Travsport kunna satsa på det? 

– Det har funnits idéer om att ta en del av priskakan och att den skulle gå till den här typen av verksamhet. Det är inget som slagits bort men frågan är så pass mycket större. Det är en hel hållbarhetsaspekt. Jag tror att det är för tidigt att peka på lösningen. Vi i Svensk Travsport är medvetna om att vi behöver göra mer. Vi försöker lyssna på andra länder men jag tycker att alla trevar lite. Jag förstår att det här är viktigt, det har pratats om det här ganska länge. (i åratal!) Men sparpengarna i bankfacket hos ATG och ST haltar inte och dem pratar vi inte om.

Vice VD konstaterar att det finns mycket att göra för hästar som ska pensioneras, men även att det finns sätt att de ska kunna tävlas längre. (Åldersgräns hingst/valack har nyligen höjts, så mycket högre kan den nog inte bli). Fullblod i galoppsport har inte samma åldersgräns, de tävlar betydligt längre.

Ulf Hörnberg – Vi har jättemycket friska hästar som inte räcker till för att de är för “dåliga” när de får för mycket pengar på sig. Där måste vi hitta sätt att kunna ha kvar dem på travbanan om det är friska och fräscha hästar. Vi måste fokusera mer på hur de kan fortsätta sin karriär. 

Kan väl inte vara så svårt! Bara att utlysa ett fikamöte med propositionsmakaren på ST, som stänger startluckan för miljonärer som enbart plockar poäng till större sammanhang. Tråkigt att behöva sluta tävla med hästar som blivit "tjocka på pengar" och enbart blir statister åt importerade elithästar i loppen. Man tar sig för pannan.

Pressmöte med hjärntrusten ST och ATG. Hovtramp/Lasse

Medlemmarna stödjer alla åtgärder och program för att omskola hästar utanför tävlingsbanan. “Ett värdigt slut för varje enskild häst är av största vikt”.  Så bra. Fast förmodligen i framtiden? De jeppar som valt dessa medlemmar som representanter borde fundera på om de valt rätt folk. Det handlar om NU, eller rättare sagt travsportens överlevnad.

Hovtramp/Ilse