Hästpass, ett måste!

Det finns fördelar och nackdelar med det mesta vi gör. Inte minst i djurägandet. När det gäller hundar och hästar kan många avstå det mesta själva för att djuren ska få det bästa, så länge de levererar, men sen då?

Hur kul är det att åka till slakthuset med en häst?

Inte särskilt kul och bör undvikas, på riktigt! Hantering av slaktdjur lämnar mycket övrigt att önska, på många slakthus. Det liknar inte precis en vacker begravning. Men vad gör man som hästägare om man tvingas ta bort sin häst?

För att undvika otrevliga slakthusbesök, i värsta fall samtidigt med råmande kor, frän blodlukt och robotmänniskor som utför avlivningar, väljer man förhoppningsvis ett dyrare och mer empatiskt alternativ? En häst som medicinerats (hästpass) inbringar noll kronor tillbaks, kostar desto mer att destruera (bränna) fullvuxen häst, en mindre förmögenhet.

Hovtramp foto

Inte många hästar kan användas i livsmedelsproduktion, antibiotikamissbruket är snarare en vana än enstaka gånger under ett hästliv. Fast allt antecknas ju inte i hästpasset, vissa tränare har egna husveterinärer som ”hjälper till” med både det ena och andra. Det som inte faktureras till hästägare eller antecknas i hästpasset finns ju inte, eller hur. Stickprov tas på slaktdjur i slakthus, men omfattar naturligtvis inte alla djur.

Trotjänartjänst är ett betydligt bättre alternativ om man tvingas avliva sin häst, inte billigt men mer etiskt och utförs av människor istället för robotar, på ett lugnt och värdigt sätt. Har genomgått detta ett par gånger vid hemmastall och kan rekommenderas. När hästen hämtas av trotjänartjänst istället för att slaktas "hemma" tillkommer transport, slutsumma brukar röra sig om ca 7.000:-

Med detta alternativ är man ju säker på att hästen är död och inte säljs vidare levande i slakttransport till SydEuropa, för ett ovärdigt slut på resan. Hade för några år sen kontakt med en pensionerad polis som jobbade för att (dokumentera) kontrollera hästar på väg i slakttransporter vid tullgränserna. Det var ingen rolig läsning. I Sverige gick samtidigt hästägare omkring och trodde att hästen fått ett värdigt avslut, som de dessutom betalt en hel del pengar för...

Hovtramp foto

Ett ytterligare alternativ för att bli av med hästen har upprört, rört om och förvånat många människor. Djurparkerna kallar det ”trotjänaravlivning”.

Klipp från Borås Djurpark:

Vi strävar efter ett miljötänk med ett naturligt kretslopp där djurkroppen tas tillvara och användas som foder till djurparkens djur. Lejon är extremt beroende av kött liksom hyenor och vildhundar.

Djurparken får utöver hästkroppen (köttet) en summa som hästägarna får betala, ca 2 500kr, avser själva avlivningen. Rovdjur på djurparken matas främst med kött från nödslakt, de hästar som avlivas på djurparken ger ett bra tillskott, ett komplement men räcker inte enligt parken. 

Klipp P4 Sjuhärad: Våra rovdjur gynnas av att ibland kunna få ta del av hela djurkroppar. Då menar vi inte bara köttet utan också päls, man, skinn, ben (enligt Jeanette Lindström, VD på Borås Djurpark).

Hästen som serveras i stora stycken med päls och skinn kvar, gör att rovdjuren stimuleras på ett liknande sätt som om de varit vilda. Lodjur, lejon, vildhund, järv och hyena delar på hästköttet, komplement till deras vanliga föda som mer liknar deras naturliga beteende, annorlunda mot att få kött styckat i bitar.

Djurparken har länge fått frågor från hästägare om de tar emot hästar för avlivning. Efter noga övervägande tog djurparken till slut beslut att göra det, i höstas stod anläggningen klar.

Hästen måste vara i sådant skick att den kan användas som djurfoder, ägaren får ta farväl av hästen efter avlivning som sker med bultpistol. Nyheten har skapat blandade reaktioner och åsikter, men enligt VD även många positiva.

Hästen är ju ett av våra husdjur som många har väldigt kära under väldigt många år. Att ta avsked från sin kära vän är ju känslosamt i sig, sa VD.

Borås djurpark är inte ensamma om att avliva hästar för att utfodra rovdjur. På Nordens Ark i Hunnebostrand har man under många år låtit hästägare lämna in hästar, cirka 50 hästar per år, just nu är de fullbokade ända fram till mars. Avlivning sker direkt när hästägaren lämnar dit sin häst, man kan välja att vara med, eller inte. Efter avlivning fungerar det som hos ett vanligt slakteri, köttet styckas och förvaras i frysar.

Tja inte vill jag att någon häst jag känner ska slitas i stycken av rovdjur, även om den är död. Men det är säkert inte sämre än att bli inslängd i en slakttransport till Syd-Europa, där mellanhand tjänar några tusenlappar medan du tror att din häst är avlivad och död.

Har faktiskt besökt ett slakthus en hel dag i forskningssyfte (dissekering) följde två hästavlivningar den dagen, en hingst och en valack, travhästar. Hade det inte varit för vår egen kompetenshöjning om tymus, senor och gaffelband hade det aldrig skett. Ett litet slakteri med bra personal och human behandling av djur. Men ändå. (ja, det finns bilder).

Det finns faktiskt en sida till, när det gäller djurhållning och hästägande, som vi kanske inte lika ofta tänker på? Nämligen att det kan vara lika fel att behålla djur som lider och borde ha avlivats för länge sen. Som kanske till slut självdör. Drömde mardrömmar flera nätter efter att ha träffat hästen på bilderna nedan. Obs! Inte Sverige.

 Foto: Hovtramp/Ilse

Ibland fungerar inte djurägaren när djuret inte fungerar längre, så är det bara.

Trevlig kväll om det går.

Hovtramp/Ilse