…Vad sa dom egentligen?

…den som inte följer strömmen eller törs ha egna avvikande åsikter blir ett hot, väldigt sällan en tillgång. En norm är det vi kallar normalt, avvikande åsikter får i värsta fall nät-troll på halsen, bajskorvar och löspenisar i brevlådan. Har dessvärre hänt, även om det var länge sen. Någon ville tydligen berätta att jag var sambo med en häradsbetäckare.

Alternativt agerar ”nät-mobben” på osociala media. Fler än en person har fått sitt liv uthängt och förstört med hjälp av nutida häxprocesser. Tacka Meetoo för det. Hälften är säkert sant, resten är larv.

De som aldrig tyckt någonting, ler och jamsar med, det är dina chefer i framtiden. De går alltid den kortaste vägen. Politiskt korrekta, utgör inget hot mot någon. Bli aldrig förtrolig med någon som bara ler deltagande. Tacka aldrig ja till ”gratis alkohol” med jobbet. Allt du säger kan vändas mot dig, långt ifrån enbart i löneförhandlingar. Tänker med fasa på alla "fyllefester" med slagsmål och dans på bordet som ung häst-tjej på travfester. Nä, jag drack aldrig ens när det var gratis, hade facit hemma och vem vill bli en idiot.

Den som redan nått framgång får en gloria och är i princip skyddad av sin egen sociala grupp, inte minst i hästvärlden. Varenda organisation eller liten klubb är nedlusade med folk som väljer in varandra och puttar bort de som brinner för ämnet och hade kunnat vara till nytta för medlemmarna.

Hovtramp/Ilse - Remy Nilsson

Hade nog hoppats att Remy skulle slagit näven i bordet som pensionerad styrelsemedlem i ST. Inte minst när det ska sparas! För h-e, där sitter flera hundra gembärare och sportchefer staplade på varandra i Silvergrisen, med lön från oss aktiva! DÄR ska strypsnaran dras åt. Mina bestående men efter Remy som chef är helt annorlunda än bara fika.

Storebrorskomplexet (fika med en chef) är en virus av stora mått. I slutänden – handlar det nästan alltid om att slicka uppåt och sparka nedåt. Då först får du leka med höjdarna.

Vem vågar berätta vad de egentligen tycker?

Svar: inte speciellt många.

Hovtramp/Lasse

Thomas Nilsson, travlegend med Legolas och Mack Lobell i minnesalbumet gjorde ett vasst uttalande nyligen i en populär travtidning. Han tyckte inte det var lika ”kul” längre att smita in på hemmabanan Åby. Trots alla fantastiska renoveringar och faciliteter. Thomas hade exakt samma åsikter om travsport som Jim Frick uttalade på stenåldern – lånekuskarnas vara eller vara.

Urvattnade travlopp och massproduktion av V75 dagar (Vinter Boost) under julhelgen som gör att knappt någon har en smula tro på travsportens framtid längre. Nöden har ingen lag, alla skiter i tomten och startar, man får ju i alla fall 500 spänn även om man är sist.

Thomas Nilsson tog även upp sin egen besvikelse över Svensk Travsports hantering av Estlands-katastrofen. Döda hästar travade på varandra och parallellt med händelsen får den ena skojaren proffslicens på Solvalla och ansvarig tränare för hästarnas väl och ve får behålla licensen och kommer undan helt gratis. Man tar sig för pannan.

Tack Thomas, du är en riktig människa. Hade du suttit kvar som expert i TV-rutan hade jag stått ut. Orkar inte längre med babbelnissar utan hästkompetens, underbarn med tuppkammar, kuttersmycken eller ännu värre, små bastanta snusförnuftiga stintor som myntar historiska citat. Exempelvis största storloppsdagen till en av de bästa kuskar vi haft, direkt efter en jätteförlust – hur känns det?

Vad han svarade? Hörde jag rätt... i direktsändning?

Svar ja. –Vad fan tror du, jag är lycklig!

Gratis stalltips till Trav-kanalerna – sortera i experthögarna.

En krönika i ett travmagasin fick mig också att klappa i händerna. Ung, kvinnlig proffstränare vågar ryta till om ”en tös som tog mod till sig mot national-ikonen” – bra rutet!

Facit: nu är det nog färdigfikat i Silvergrisen...

Sist men inte minst i tidningsbläddret, varför göra sig till åtlöje om ”konkurrenter” i press och media? Vaska fram något från den egna redaktionen, det hade känts mycket ärligare…och roligare!

Tjacka en spegel. Mest tomte var nog den som skrev de raderna.

Hovtramp/Lasse  - vila i frid "Pärlan."

Sammanfattning av trav-året och Nyårslöften inför 2020

Det är helt okej att klappa småflickor i röven och tvinga dem att sitta i knä på ärrade proffs. Code of Conduct är bara ett spel för gallerierna. JOP kan fortsätta att skicka pinsamma sms till småflickor som inte har något för att de vågar säga ifrån. Schyssta stall borde läggas ner?

Det är helt normalt att förvara milkshakedunkar, intravenösa attiraljer och nåldynor i stallet, pröjsa 100.000 i böter och behåll både proffslicens och intjänade prispengar med dopade hästar. Seriös kille eller "överdomstol?" Vem kan man lita på?

Det är helt normalt att språket förändras. Svär mer och klanka ner på konkurrenter i Trav-Tv och på sociala media, det låter så folkligt när aktiva travmänniskor visar sitt rätta jag. När licensfolket ger trovärdighet för Travskole-utbildningarna, är social kompetens ett minne blott. Ingår i mental coachning på Wången fast är kanske utbytt mot omvänd marknadsföring? Nästan som förr i tiden... när farsan tog en sup i stallet bakom höbalarna med nån licensierad hästgubbe, senare nationalhelgon.

Hovtramp/Ilse - dräng

Det är helt normalt att jobba arslet av sig dygnet runt som hästskötare och sen bli bortglömd i både press, media och speciellt i Trav-Tv, efter vinsterna. ”Experterna” med mundiarre´ berättar inte ens vem som TRÄNAR hästen längre, allt ljus läggs på lånekuskarna, som byter plats med varandra och stjäl allt lyse som finns. Nickedockor som säger rätt saker på rätt ställe, får beröm (fast de bara gör sitt förbannade JOBB) och blir världsberömda i hela Sverige.

Efter lopp kan somliga stjärnor tydligen bete sig precis hur som helst, utan att ens ha läst på i facit… (Avlyssnat) lånekusken berättade för en dubbelt så gammal proffstränare att han var oduglig att träna häst. Oduglig kan han vara själv, samma pajas som på Kung Åke-tiden var enda hästskötare som erkände djurplågeribrott utan att straffas eller hörsammas. Kom inte i närheten, då smäller det. Kompetenta hästmänniskor, djur och barn ligger mig varmt om hjärtat.

Men, gott folk det finns hopp! Nu kommer en hel drös med NYA, friska travtränare som ska slåss mot fabrikstränarna där andras plånböcker glappar så fort det vankas auktion. Slit och släng variant i brist på kunskap. Trösten är att de hungriga med friska idéer får dela på smulorna, alla de sönderkörda hästar som behöver vård och kärlek och springer som fan i loppen, så fort de fått känna sig som ”en häst.”

Nä, nu behöver man andas hästluft på riktigt, inte på nätet eller som den sista mohikanen på publikplats, en regnig decemberkväll på Solvalla.

God Jul och Gott Nytt Häst-ÅR!

Hovtramp Ilse&Lasse