…hästar som kväver sig i travlopp
När travtränaren/kusken Erik Lindegren lade upp film och text på FaceBook 27/3 efter att ha klarat sig helskinnad från en allvarlig incident i lopp, aktualiserades frågan återigen om ambulans på travbanorna vid tävling. Ett oftast oprioriterat ”problem” på travsekreteriaten av ekonomisk karaktär, som pågått lika länge som travsporten.
Hovtramp/Ilse
Enkät förbereds, underlag till motion och lagförslag.
Det här hade jag egentligen inte tänkt skriva om, eftersom orsak till att hästar kväver sig i travlopp alltid hänger ihop med fysisk eller psykisk stress, med andra ord vem som ansvarar för hästens foder, vård, skötsel, fysiska välmående och mentala hälsa. Anatomi + träningsfysiologi.
Hovtramp/Ilse
Det finns alltid orsak när den här typen av incidenter inträffar i hästsporten. För att vara exakt finns lika många orsaker som hästar. Det enda vi kan vara överens om, är att hästar inte kväver sig själva.
Fysiska defekter som kan påverka syreintaget är oftast relaterade till tävling eller ansträngning lite utöver det vanliga, höga farter som det inte alltid finns bas och grund till hos hästen, i kombination med dagsform. När syretillförseln stryps och kvävningskänslor uppstår blir både häst och människa stressade, vilket ger utslag på många olika sätt.
Hästar (flykt och bytesdjurs) stressreaktion skiljer sig från människans. Skarpa bett, felaktigt applicerade tungband, för hårt spända nos och spärrgrimmor kan orsaka förändringar i munhålan, speciellt vid ansträngning. Hästar andas med näshålorna och håller normalt läpparna stängda, med bett i munnen öppnas munhålan och inverkar på andhämtning. Felaktiga och skarpa bett kan givetvis orsaka smärta.
Har fortfarande dåligt samvete, trots att många år passerat, då egen starthäst utrustades med gomtryckare men senare visade sig ha orytmiskt hjärtljud (Arrytmi.) Det kan man kalla att lära sig den hårda vägen.
Hovtramp/Lasse
Hästar försöker slippa bettsmärta med tungans hjälp, främst genom att försöka trycka undan bettet. Konsekvens, hästen blir ”het” och ligger på rejält i fart som är svår att få stopp på. Hästtungans bakre del påverkar mjuka gommen, luft kommer ner i svalget och irriterar slemhinnan. Har hästen både felaktigt bett (som orsakar smärta) och tungband kommer den i alla fall att reagera vid smärta.
Tungband fastknäppt runt underkäken får ytterligare luft att ta sig in i munhålan, vilket ökar stressen hos hästen. Tungband är samtidigt en nödvändig utrustningsdetalj hos hästar som lägger tungan över bettet. Hästar i tävlingsmässigt skick är vana vid tungband.
Hovtramp/Lasse
En stressad häst försvarar sig, flyr undan eller protesterar mot det som gör ont. Vid bettsmärta eller andningsproblem försöker kusk/ryttare givetvis sakta av och lugna hästen. Vinkel mellan huvud och hals minskar, utrymmet i svalg och luftvägar begränsas kraftigt. Ju högre stressfaktor, desto mer ändras huvudets hållning och lufttillströmning stryps.
En ”het” häst är ett varningstecken, det finns alltid en orsak. En reglerbar häst är något helt annat, även om travhästar givetvis uppträder olika, beroende på sina egna erfarenheter. I ”tävlingsmässigt skick” innebär inte enbart ohalta hästar, den mentala biten är minst lika viktig och man glömmer ofta att hästen inte ens kan välja.
Hovtramp/Lasse - arg märr...
Orsak till stressrelaterade uppföranden i tävlingssammanhang kan vara fysiska, psykiska eller något så enkelt som att kemi mellan kusk och häst inte fungerar. Har själv "taggtråd" i händerna som definitivt inte passat alla hästar, några skenturer har det faktiskt blivit.
Hästen är ett rutinmässigt vanedjur och har videofilmer väl bevarade i huvudet. Är orsak enbart munrelaterad smärta förändras beteendet vid eftergifter, när bettets tyngdpunkt förändras. Hästar som ”flyttar” eller byter ägare, hästskötare och miljö ändrar oftast sitt beteende.
På gott och ont.
Hovtramp/Lasse
När hästar kväver sig i lopp och går omkull på trav eller galoppbanan är risk för olyckstillbud stor. Beroende på hästens position i loppet avgörs omfattningen. Många underliggande faktorer hos hästen kan vara orsak.
Vanligaste orsak till kvävning i tävlingssammanhang finns både forskning och vetenskapliga utredningar om. Vanligaste orsaker till ”ej i tävlingsmässigt skick” går att sammanfatta.
Munrelaterade orsaker (smärta.)
Stressfaktorer (fysiska/psykiska) som påverkar hästens mentala dagsform.
Otillräckliga förberedelser (inte minst monté är ett utmärkt exempel.)
Underliggande faktorer som hjärtmuskelinflammation, då häst även efter lång vila med konstaterat normal hjärtfunktion vägrar att springa, i minnet ligger både smärta och lidande. Tvärstopp i ett löpningsskede där hästklungan ligger packad kan orsaka en ketchup-effekt som fäller hela fältet…
Fantastiska starthästar som bytt ägare för runt 600.000:- efter ett par fantastiska lopp, som hamnar i sjukbox minst ett halvår och i köpet ingår hjärtmuskelinflammation. Frågan är, visste säljaren/tränaren detta? Generellt är svaret ja. Facit finns.
Hjärtmuskelinflammation är enligt nyare forskning inte lika vanlig som man tidigare trott. Om hjärtmuskelinflammation uppstår innebär det att hjärtat inte pumpar blod lika effektivt som krävs, och kan orsaka både nedsatt prestation och tvärstopp. Oftast en komplikation efter infektioner någonstans i kroppen (dolda eller kända.) Diagnosen ställs idag enkelt med ultraljud och blodprov.
Arrytmi betyder enkelt förklarat att hjärtat slår i otakt, har även kallats idrottshjärta. Orsakas vanligtvis av förmaksflimmer men kan även vara konsekvens av läckage på hjärtklaffar eller hjärtmuskelinflammation. Arbetsprover och EKG fastställer diagnos.
Förr pratade men oftare om ”tjockblodade” hingstar, vilket handlar om mängden röda blodkroppar som transporterar syret till musklerna. Otroligt påhittade veterinärer löser oftast problemen idag.
Låga värden kan däremot vara tecken på blodbrist (Anemi) som kan uppstå vid riklig förekomst av parasiter, magsår, kronisk infektion eller lungblödning. Det senare inte sällan orsakat av människans kortsiktiga planering med diverse medikamenter och antibiotika.
Hovtramp/Lasse
Åtskilliga importerade plasthästar främst från Usa, har kroppen full av slaggprodukter som tar massor av tid att göra sig av med. Många preparat godkända "over there" är livsuppehållande medikamenter som man inte bara slutar med hur som helst, och knappast lämpar sig i tävlingssammanhang.
Bakteriella infektioner (är svåra att utläsa om man inte känner hästen väl.) Prestationsnedsättande, handlar oftast om infektioner i inre organ eller till och med bölder som inte syns utifrån, kan avläsas främst genom återkommande feber. Blodprov visar alltid om det finns infektionsbild.
Hovtramp/Ilse
Med ett naturligt hästliv undviks många problem, såväl fysiska som mentala. Det är inte lika roligt att gå i en skrittvinda som att få en skrittpromenad i skogen med sin hästskötare. Det är inte speciellt kul att stå still i en liten rökruta med sand, om enda orsak är att hästen inte ska göra illa sig. För flock-betesdjur är tillgång till ”kompisar” och att kunna leta ätbara behov i backen medfött, det går inte lika bra med selleri.
Efter ett långt liv med ”hästfolk” av olika sorter finns ett digert facit som elakt kan sammanfattas till hästarnas nackdel. Här kommer några avskräckande exempel.
Under en period med boxuthyrning i eget skogs-stall samlades ett gäng ridfolk (9 stycken) med tävlingsambitioner. En med talangfylld häst på riktigt hög nivå i hoppsammanhang. Hästen vistades i stora skogshagar dagtid och kunde ströva fritt med utvalda kompisar. Mycket kvällstid lades ner på att öva på en upplyst ridvolt, både dressyr och hoppning. Ryttaren hade två småflickor till hjälp som borstade, masserade, promenerade och höll koll på hur hästen mådde. En person man gärna hjälper vid behov.
De andra 8 då? Tillbringade största delen i fikarummet, berättade för varandra hur de övade och tränade och vilka framgångar de haft. Hästarna fick minimalt med tid och de som hade ”bäst” och dyrast inköpta hästar misslyckades mest och kunde knappt hämta dem från hagen utan hjälp. En av hästarna hade aldrig ens fått gå i hage, hade stått inne hela sitt vuxna liv. Varför? Hingst.
Ägaren borstade, gick korta promenader men varken red eller körde. Så drev inte jag stall. Ultimatum, gråt och förtvivlan. Hästen fick rejäl hingsthage och benskydd, stod på en kulle som tjuren Ferdinand och bara njöt. Enda problem, blev enligt ägaren för ”pigg” att handskas med. Vilket löstes med att hästen blev körd ett par gånger i veckan av dåvarande sambo, mot betalning. Det många glömmer är att – en häst är en häst.
Hovtramp/Lasse
Galopp-perioden i tidigare liv då? Med en fantastisk hästkarl som flockledare, senare A-tränare på Täby Galopp upplevdes flera år av framgångar som delägare, hästskötare och under en period i eget stall fyllt av fantastiska krutdurkar som både gick i hage, på rullmatta och kunde stå på stallgången uppbundna och njuta av massage och pyssel. Största skillnaden mellan trav och galoppfolk – hästhållningen och fodringen. Som svart och vitt.
Hovtramp/Lasse
Travfolk i gemen, ger hästarna ett naturligare hästliv än i många andra hästsporter. MEN, som i Let´s Dance. Nackdelen med det ”nya travfolket” - den yngre generationen nykläckta är att de sällan har någon som tar dem i örat, uppfostrar och utbildar. Tidsbrist, ekonomiska tidsbesparingar.
Unga människor som verkligen tycker om hästar men saknar arbetslivserfarenhet får på sina håll ta för stort ansvar, har för många passhästar, för dåligt betalt och blir utslitna i förtid. Man gifter sig med passhästarna och kan inte ens sluta.
Många yngre förblindas av schamaner som säljer foder och prylar, föreläsare som hittar på dumheter som knappast gagnar hästarna, men tömmer plånböckerna. Den nya inskolningen för proffs omfattar utbildning i marknadsföring men glömmer många grundbultar inom anatomi och träningsfysiologi. Bristen på hästskötare gör att inte ens framgångsrika travstall alltid kan välja medarbetare. Det finns knappt någon bransch med så få avtalsenligt anställda som svensk travsport.
Vid besök på landets stallbackar och i otaliga gäststall upplevs enorm skillnad på då och nu. Hästskötarna kan på sina håll (dåligt uppfostrade eller är tränaren likadan?) inte släppa mobilen ens när de lastar av, träcker hästen efter en lång resa, slarvduschar och glömmer att kyla benen efter tävling, beroende på resultatet. Suck.
Många yngre glömmer att tävling är marknadsföring och att man är en levande reklampelare för stallet/tränaren. Att man inte går omkring i myspysbrallor, håller i en cigg, skränar och skriker i gäststall, rycker och sliter i hästen och i värsta fall packar seldon i något som liknar en sopsäck. Det räcker definitivt inte med vita handskar och en pisk.
Tävling är målet, oavsett resultat. Den nya generationen måste inse att de inte valt ett ”jobb” utan en livs-stil, där grund för intresset är häst.
Hovtramp/Ilse