Hovtramp/Lasse
Träna häst, seriöst yrkesval eller ett spel för gallerierna?
Första fråga är givetvis, hur smet somliga nutida ”tränare” in i den professionella rid, trav och galoppsporten?
Anatomi och träningsfysiologi har bleknat till knappt bas och grundkunskap medan "personlig filosofi" om träning tar genvägar som dåtida hästmänniskor hade kräkts över. Marknadsföring och mediaträning framför kamera är tydligen jätteviktigt, likaså att lära sig skillnaden på en "bike" och en hybrid.
Däremot är det inte längre av samma vikt att veta var ganascherna sitter, så länge man kan sätta på gamascherna. Visserligen är det ”först till mål” som gäller men högarna med ”halta sporthästar” har vuxit till oigenkännlighet. Materialsporten och lånekusk/ryttarfållan har uppgraderats och utökats så att snart kan vi spela på vilken ”utrustning” som vinner loppet eller vilken omgång i V75 och V86 som betalar ut minst summa tillbaks - för alla rätt. Hur ska det sluta? Vem utfärdar licenserna, vilka sitter i styrelserummen och vad krävs egentligen?
Hovtramp/Lasse
Ridsporten uppgraderar tränarnas behörighet varje år. För att behålla jobbet som tränare/instruktör krävs årlig fortbildning. Svensk Ridsport är en otroligt stor och lyhörd grupp, när något händer (som inte borde hänt) släpps nyheten som en bomb, inom ett dygn. Här lurar man inte kunder hur som helst, tafsar på elever eller slåss med hästar ostraffat. Ett föredöme för övriga hästsporter.
Hovtramp/Lasse
Travsportens professionella licenser
...kräver massor av tid, pengar, kompetens och lämplighet.
Svensk Travsport beviljar A-licens och lokala travsällskap B-licens (kör-, monté- och ponny.) Den som söker ska vara folkbokförd i Sverige, för kusklicens ha giltigt läkarintyg och registrerad tävlingsfärg/dress.
Under senare år har tillkommit en uppförandekod, som inte alltid tillämpas (Code of Conduct.) För att både få och behålla licens ska man ha gjort sig känd för ”redbarhet och anses lämplig”. Då ställer man sig frågande till hur en hel drös fått behålla licensen medan andra har rullats i tjära och fjäder, hängts ut i press & media och tappat både jobb och ansikte. Här borde det inte gått att köpa sig fri (böter om 100.000:-) trots överbevisad och dom om dopning, avsaknad av vett och vilja att efterleva reglementet, sådant ska väl inte belönas med att skurken får behålla licensen? Här saknas sunt bondförnuft, det kom man långt med förr.
Grundkrav för professionell A-licens: minst 18 år, folkbokförd i Sverige, fem års väl genomförd praktik, viss del ha jobbat hos A-tränare, alternativt drivit egen tränarrörelse längre period. Godkänd A-tränarkurs eller Hippologexamen med särskild tilläggskurs. Giltig F-skattsedel.
Olämpligt uppträdande och ekonomiska problem
(obetalda Kronofogsärenden) hoppsan! tillåts inte, då ryker licensen. Gjorde den verkligen det? Javisst ja, ärenden (även 400 ärenden för samma A-tränare) är en sak, och dömd är något helt annat. Hur var det nu med redbarhet och lämplighet?
EU-port till svenska travbanor har öppnats rejält! Här finns varken krav på att tala/förstå svenska och den extremkorta kurs som genomförs för utländska tränare har bevisligen inte stoppat utländska kuskar från rejäl ”spanking” och enhandsdrivningar av hästar i lopp. Tagit del av karensregler (dopning) eller haft förstånd om att inte förvara otillåtna dunderkurer på hatthyllan, nä det glömdes bort. Utländsk A-tränare som behåller verksamhet i sitt hemland och söker svensk A-licens behöver inte vara folkbokförd i Sverige, men via bolag registrerad för F-skatt i Sverige.
Årets skörd av utländska travtränare som sökt sig till Sverige och proffstränarkurs (FPTK) hölls på Solvalla och pågick i två (2) dagar. Självklart är intresset stort, inte minst med tanke på hur travsporten ligger på rygg och blöder i stora delar av Europa. De två dagarna innehöll smittskydd, antidopning, tävling och utrustning, hästägare, marknadsföring, den svenska spel och sportmodellen och information om Svensk Travsport…Vad säger man?
Välkomna då, Morten Almeland Pedersen, Arild Eggen, Stian Eilefsen, Jan-Rune Gaustad, Hans Christian Holm, Jan Roar Mjølnerød, Odd Arne Sagholen, Anders Lundstrøm Wolden, Knut Arne Ødegaard och Ole Johan Östre och speciellt gul kusk, Alessandro Gocciadoro…
Skillnaden mellan A och B-licens? Nästan obefintlig.
B-licens: Du får (numera) träna ett obegränsat antal hästar som du är företrädare eller firmatecknare för, samt fem ”andra” hästar. Svensk lagstiftning har krav på F-skatt och momsregistrering om näringsverksamhet bedrivs (säljer tjänst till kunder). Häst på träningslistan ska tränas/skötas av tränaren eller av denne anlitad person.
Inte undra på att det kan kännas meningslöst att bli A-tränare, B-tränarna har ju i princip samma rättigheter och tar generellt betydligt lägre träningsavgifter! Vad vill Svensk Travsport uppnå med de nya reglerna och har de aktiva godkänt ändringarna? Självklart, de ”valda” är stöpta i form och i Hästsportens Hus handlar det om att fakturera mera i ”Factoringbolaget” TDS som ”lånar” de aktivas kunder som sina egna.
Hovtramp/Ilse (Irland)
Galoppsport har sina ”egna” regler.
För tränarlicens ska godkänd utbildning hos Svensk Galopp genomförts, praktisk tjänstgöring vara godkänd med hänsyn till ekonomiska och personliga förutsättningar att träna minst en häst och giltig F-skattelicens. Svensk Galopp är ju i jämförelse med travsport liten, och både hästhantering och tävling skiljer sig stort, mycket stort.
Har ett gäng ”olämpliga” tränare på lager men väljer att inte namna. Det kan handla om hur man ”behandlar” sina (hästägarens) hästar och inte ens rättar till sig efter besök från Svensk Travsport (efter anmälan.) Tidigare har ju en av landets största maktfaktorer i Svensk Travsport försvunnit ”frivilligt” så någonting positivt har ju faktiskt hänt. Fast riktigt bra blir det ju aldrig, den försvunna A-tränarens intressen (de ekonomiska) finns kvar i stora träningsanläggningar, hästägande och synligt i många sammanhang.
Hovtramp/Ilse
Efter besök på en svensk galoppbana nyligen stegrades nyfikenheten otroligt mycket för ett utvalt namn. Nytt namn i programmet och i galoppbanans stall där även ”stortränare” brukar ha svårt att fylla boxarna, där står ett 40-tal hästar. Hästägare växer inte på trän längre så visst blir man nyfiken. I travsporten finns liknande storhästägare, som äger hela gårdar och anläggningar, hästar och personal. Näringslivstoppar som tillsammans äger merparten av alla starthästar i travsporten.
Hovtramp/Ilse - minsta sadeln...
Denna tränare som nytillskott i galoppen har haft licens (inräknat indragen licens i hemland) i nästan 20 års tid och fick proffslicens som en av de yngsta någonsin. Enligt träningslistan har 40-talet hästar bara en enda personal ? och både tränare och stalltjej står skrivna på stallet? Nog för att jag brukar sova uppepå stallet i festlokalen på Gotland, men…
En enda hästägare (tränarens mor) står bakom det av honom delägda AB-bolaget, som har 28 underbolag verksamma (aktiva.) Inte vilka hästar som helst står i stallet heller, ojojoj. Interim-licens tål väl också att undersökas, och vad som döljer sig bakom detta framgångsrika stall.
Självklart ska alla ha möjlighet till en andra chans, eller i alla fall en second opinion, men British Horseracing Authority hade en hel del på lager som faktiskt svider i ögonen. Har svårt att tro att svensk galopp eller svensk travsport skulle ens komma på tanken att använda samma metoder som Brittiska BHA gjorde! Ren och skär ”under cover” verksamhet, smyga i buskarna, personal inhyrd som kontraspion och telefonliste-utdrag från telebolaget för att överbevisa om bedrägeri och otrevliga händelser.
Hovtramp/Lasse
Har väntat på att någon galoppskribent ? skulle höja på ögonbrynen, självklart vill man veta hur Svensk Galopps högnäste har tänkt och om allt gammalt groll är avtjänat och glömt? En 6:e plats i tränartoppen är inte fy skam, med 2,3 insprunget i år, 43 hästar i stallet 145 starter, resultat 30-29-12. Spännande fortsättning följer?
Hovtramp/Ilse