Gamla & nya artiklar

 

 

Monty Roberts gör det svåra enkelt!



Fakta om Monty Roberts:
Tvättäkta cowboy, född i Salinas, Kalifornien USA 1935.
Tolkar hästarnas kropps-språk Equus. "Mannen som talar med hästar."
Skapare av Join Up, kommunikation mellan häst och människa.
Utnämnd till hedersdoktor vid Universitetet i Zurich.
Har mottagit prestigefyllda Silverhästen Priste, Tyskland 2005.



Monty Roberts böcker (översatta till svenska:)
Mannen som lyssnar till hästar (självbiografi)
Shy Boy (självbiografi)


Hästarna i mitt liv
Från dina händer till mina

Monty Roberts växte upp på ett stuteri & träningscenter för rodeo-
hästar. Ridkunskapen använde han som filmstuntman, galopptränare 
och professionell jockey (ca 500 lopp i USA under andra världskriget.) 
Sedan 1966 har Monty och hans familj levererat många framgångsrika
fullblod från "Flag is Up Farm" i Santa Ynez Valley, Kalifornien. 
Under 18 år var Monty ledande uppfödare vid Hollywood Park Galopp.
Familjen har inte enbart fostrat hästar och tre biologiska barn, 
47 (!) fosterbarn har växt upp på gården.

Monty Roberts har gästat Sverige flera gånger - Göteborg, Linköping, 
Malmö och Täby Galopp i Stockholm. Tillsammans med Ann Lindberg i
Skåne, första svenskcertifierade instruktör i ETC-Equus Training & 
Communication hålls clinics, där Monty trots tilltagande ålder fångar 
publik och hästar, samt sprider sitt budskap. 
"Mannen som lyssnar till hästar" blev debuten som författare. 
Boken hamnade på bästsäljarlistorna i ett tiotal länder och låg på 
New York Time-listan i femtioåtta veckor! (5 milj. sålda ex.) 
Ytterligare två Montyböcker har toppat bästsäljarlistan.
Montys filosofi - det finns ett annat sätt, våld är aldrig lösningen. 
Sviter från barndomen och faderns våldsamma hästhantering har 
visat den "andra vägen." I Mannen som lyssnar till hästar och
uppföljaren Shy Boy beskrivs hans mest spännande projekt. I boken 
Från mina händer till dina får läsarna ta del av en heltäckande filosofi, 
med utförliga beskrivningar av hans banbrytande träningsmetoder. 

1980 fick Monty Robberts internationellt genombrott, efter sin 
inbjudan till Royal Buckingham Palace där Join Up förevisades. 
Drottning Elisabeth II blev så imponerad att hon uppmuntrade honom 
att skriva Mannen som lyssnar till hästar. Här startade ett långt 
samarbete och Monty fick träna ett antal kungliga galopphästar.




i sin naturliga miljö. Ett års arbete i kaliforniska bergstrakter och på 
"Flag is Up Farm" sammanfattas i boken och dokumentärfilmen, prod. 
av BBC. Hästarna i mitt liv beskriver utvalda hästar Monty Roberts 
tränat och hjälpt, tävlat och levt med. "Från mina händer till dina" 
är Monty Roberts samlade träningsmetoder, byggda på hästfilosofi, 
en komplett handledning i kommunikation med hästar.

Världens främsta hästgurus, Monty Roberts och Klaus Ferdinand
Hempfling, har berett vägen för övriga kommunikatörer, på gott och 
ont. Roberts och Hempflings livsverk är byggt på förtroende mellan 
häst och människa, ingenting man precis lär sig på en kafferast... 
Här finns inte heller några likheter med cirkus eller andra knep. 
I Roberts och Hempflings värld etableras djupa relationer mellan häst
och människa, byggt på frivillig kontakt. Hur hästfolket reagerar 
från åskådarplats, är mer tillfället än konceptet som avgör. Så här 
i efterhand kan man också konstatera att mannen som startade en 
global hästboom var Nicholas Evans, med boken (senare filmen) 
"Mannen som kunde tala med hästar." Journalisten/TV-reporterns
bok har översatts till 26 språk, filmskådisen Robert Redford 
köpte filmrättigheten för tre miljoner dollar, resten vet vi... 
Redford gav sig själv huvudrollen, blandade horsemanship, kärlek och
hästar, en given succé. Hästen Pilgrim och hästkarlen Tom Brooker 
fångade en hel värld, men ska inte förväxlas med "Mannen som 
lyssnar till hästar" av Monty Roberts, vars böcker är självupplevda, 
tvättäkta och utspelas mitt i flocken av vildmustanger.

Monty Roberts erfarenhet och jordnära idéer har formats till clinics 
och föreläsningar, efterfrågade i hela hästvärlden. Hästars beteende 
har varit populärt i alla tider, men aldrig som nu. Hästkommunikatörer 
tolkar hästens tankar (bilder) löser upp knutar och bearbetar problem. 
Inte på tio minuter inför publik, för att nå bestående resultat måste 
hela tillvaron fingranskas. Grundrecept - behandla hästen som en häst!  
Det finns bara en enda likhet mellan jordklotets sista vildhästar och 
häst i fångenskap - det genetiska arvet.




Självklart är man nyfiken på legenden Monty Roberts, fattas bara.
Bänkraderna fylls snabbt med tvåbenta experter, varken träning inför 
OS eller helgens trav och galopplöpningar fick dem att avstå, alla ville 
se nestorn hantera okända hästar. Luften fylldes av förväntansfull 
spänning, Monty i rutig keps klev omkring i en specialbur (säkerhet.) 
Inte lika lättfotad längre, andhämtningen syntes kort och djup. Press 
och media placerades på första parkett (blixtlösa kameror låg i vänteläge.) 
Mr Roberts berättade om sitt koncept i typisk amerikansk stil, där naturlig 
hästkommunikation ibland kolliderar med simpel försäljningspropaganda.
Vem vill köpa en måste-lasso och måste-repgrimma mitt i en clinic? 
Vilket ger besökarna en vink om hur amerikaner tänker. Men Roberts
grundkoncept är kristallklart, samarbete utan forcering och våld. 

...Lösryckta fraser stannar i minnet, långt efter föreställningens slut.
-Långsammaste delen av ett lopp är när spöet kommer fram, sa Monty.
Som vet vad han talar om. Egen uppväxt har ärrat själen och många 
brutna ben före 12 års ålder har bidragit till icke-vålds-filosofin. 
Han betonar att barn och ungdom måste lära sig ta ansvar på ett naturligt 
sätt, precis som hästarna. Montys koncept är välkänt över hela världen, 
förutom böcker och filmer finns Monty-skolor och stödprojekt, för både 
två och fyrbenta. Familjen Robberts har delat tiden mellan hästar och 
fosterbarn, föreläsningar på ungdomsfängelser,i skolor och på institutioner. 
Monty tror inte på artificiella droger, hästarna måste ha varit drogfria i 24 
timmar och veterinärundersöks innan de deltar i ringen. Monty Roberts
framtoning är ödmjuk, han påpekar ofta - det här är min personliga åsikt.  

Join Up är myntat av Monty Robberts. Eftersom hästen inte kan lära sig 
prata måste människan förstå kroppsspråket. Hästen är ett flyktdjur, 
människan ett rovdjur. För att kommunicera utan våld och tvång krävs 
stor insikt om hur en häst fungerar. Monty pratar ett ljudlöst språk som 
han kallar Equus. Styrkan är enkel och tydlig, kan inte missuppfattas. 
Join Up är ögonblicket hästen bestämmer sig för att stanna kvar, inte fly. 
Ett förtroende som kräver förarbete. Follow Up är naturlig uppföljning. 
Aldrig någonsin verkar hästfolkets längtan efter kunskap varit större!

Montys fader tillhörde de som var övertygade om att våld och tvång var 
enda sätt att tämja häst. Engelska för tämja är break, vilket berättar en 
del om forna hästkarlars iinställning. Monty red som barn med fadern upp
i bergen för att fånga vilda mustanger. Snabbt upptäckte han att hästar 
inte bara gnäggar utan kommunicerar utan ord och läte, med kroppsspråk. 
Monty uppfattade signalerna som teckenspråk, tolkade och utvecklade i 
smyg Join Up, som många år senare gjorde honom känd i hästvärlden. 
Sitt allra första försök gjorde Monty med en vildmustang i öknen, inom 
24 timmar följde den efter honom, han kunde röra vid den, ta på grimma 
och leda den! Den unga pojken insåg snabbt att våld inte var nödvändigt, 
och att respekten för hästen som individ, var grunden till samarbetet. 



Hästägare som söker upp Monty har ofta lastningsproblem eller svårt
att sko hästen. Andra har misslyckats att rida in hästen som backar, 
bockar och slår bakut. Enstaka blir istadiga, sparkas och bits för att 
slippa underordna sig. Hästar föds inte som monster, de som blivit 
skrämda upplever starkt tvång i samband med arbete. Minnesbilderna
förföljer hästen, ibland kopplat enbart till viss person eller situation 
och kan återställas med nya människor och miljöombyte. Olyckliga 
omständigheter vid inridning, inkörning och hantering har grundat
beteendet, men även stryk, våld, svält och allmändålig miljö inverkar. 
Traumatiska upplevelser tar tid att reparera och kräver konsekvens, 
trygghet, igenkännande och fasta rutiner. 

I Monty-skolan backar man tills farliga knutar lösts upp. Att bygga 
relationer tar tid men att få hästen att välja samarbete tar Monty 
30-40 minuter. Join Up bygger på ledarstoets diskussion med flocken. 
När allt är stilla i manegen ber Monty hästen lämna honom, och driver 
den framför sig. Med flyktavstånd på 500m reagerar hästen instinktivt. 
När avståndet ökar funderar hästen på att bli vän med rovdjuret som 
jagar honom. Den visar upp fyra olika tecken -  låser innerörat mot 
angriparen, försöker komma närmare, sänker huvudet och slickar sig 
om munnen. Ögonkontakten släpps, Monty vänder sig bort i 45 graders 
vinkel, står stilla med axeln mot hästen (bjuder in.) I detta ögonblick är 
hästen läraren. I Montys böcker tolkas uttrycken, steg för steg.




Dagens uppvisning bygger på fyra handplockade hästar... 
med olika problem som gör hästägarna gråtfärdiga. Happy Birthday 
lånar inte ut ben och hovar, vilket ställer till problem för hovslagare
och ägare. Montys akutprogram spar tid och energi. När hästen släpps 
in i ringen får den jobba länge för att få kontakt, Monty strosar omkring
med ryggen mot hästen, utan att visa intresse. Happy Birthday glömmer
publiken i kontaktsökandet. Klipper med örat, lägger huvudet på sned
och sänker halsen. Monty öppnar och sluter handen, höjer och sänker 
armen, rätar hastigt på ryggen och tittar hästen rakt in i ögonen. 
Fingrarna spärras ut, hästen flyr. Djupt rotat i generna finns katter med 
utspärrade klor, rovdjur som lurar och gör språng. Monty sänker sitt eget 
huvud, kör ner axlarna och håller ögonen i svansläge. Hästen stannar, 
mäter Monty med blicken, upptäcker att han har en passiv hållning och 
tar ny kontakt. Hästen förföljer honom i ryggen, i spriraler och serpentiner, 
Monty vänder sig om och belönar med att smeka pannan. Viftande med
en plastpåse på käpp ökar steglängden, mjuka linor som kastas på baken
är led i "samtalet." En uppstoppad mansarm med skinnhandske ersätter 
käppen, den mjuka handsken stryker hästens rygg, ner mot benen. 
Den stela tummen tar tag runt karleden, då kommer kickarna, hårda och 
många. Hästen sparkar sig fri men den envisa handsken förföljer, smeker, 
stryker och greppar. Happy Birthday är van att vinna, sparkar och blir 
lämnad ifred (hästen tränar ägaren att försvinna.) När kickarna kommer 
stannar armen kvar, hästen stannar och funderar, sparka är dåligt? 
Armen smeker, tummen greppar och lyfter benen, i tur och ordning. 
Matchen är slut. 

Nästa häst är ung, träningen har just påbörjats. I specialgrimma och 
långlina följer hästen snällt med, stannar och backar när Monty vill, 
samarbetet har börjat. Hästen ser ut att ha roligt, och gör snart som 
han vill. Intresserat mäter hingsten sin överman med blicken. 
I boken "How to do" berättar Monty om Shy Boy, mustangen som 
frivilligt valde honom före vildmarken och flocken. Shy Boy är idag
rättmätig ägare till Flag is Up Farm i Montana, och kopplar av med 
dressyr - som han har för korta ben att utföra, men klarar med glans! 
Hästen tittar förvånat på publiken. Ett svensk halvblod som aldrig haft 
sadel eller ryttare, mest gått omkring med jämnåriga och strosat.
Problemhästar kommer inte fram till någon de inte litar på, de flyr. 
Den här hästen är mätt och trygg. Den tar ett eget beslut om man 
orkar vänta. Monty visar publiken hur hästen gör normalt, sen visar 
han hästen hur han gör. Hästar som får dubbla budskap vet inte vad 
som förväntas av dem. Unghästen sticker iväg, springer runt och några
kilometer i snabbt tempo. Hästen visar när den är redo att samarbeta, 
först då kan sadeltämjning påbörjas. Om den vill sticka, så stick! 





Farten bedarrar, hästen funderar. -Han har läst min bok, säjer Monty. 
- Och jag har läst hans, fortsätter han. Kommer unghästen att stanna, 
och söka kontakt? Det tar 4-6 veckor att träna fram arbetsmoment, 
men det tar bara 15 minuter att väcka hästens intresse, och 20 innan 
den själv söker kontakt. Hästens öra klipper, den sänker huvudet, suttar 
med tungan och slickar sig om läpparna. Monty väntar, bjuder in, backar, 
vänder hästen ryggen och bjuder in på nytt. Lugnt och stilla accepterar 
hästen beröringen, låter sig klappas och när medhjälparen kommer med 
sadel och träns är hästen redo. Efter nån minut vänder unghästen på 
en femöring, med linorna lågt över hasen. Gerhard har arbetat tillsammans 
med Monty i tio månader. En dag kom han bara ridande förbi på vägen, 
Monty gillade hans avslappande stil. -Jag lär honom rida på mitt sätt, 
tänkte Monty, och på den vägen är det. Med tilltagande ålder överlåter 
mästaren ridövningarna i manegen åt sin medhjälpare. Hästen har två mål
i livet påpekar Monty för publiken, att överleva och reproducera sig. 
Hästen måste uppfatta människor som snälla och ofarliga för att det ska 
lyckas på så kort tid. Tyngden i sadeln måste upplevas positiv från början. 
Gerald hänger över hästens rygg, pendlar med benen och är strax i linje 
med hästens hals. Efter några sekunder sitter ryttaren i sadeln på en 
avslappnad unghäst, publiken vågar varken klappa händerna eller andas. 
När ryttare, sadel och träns avlägsnats rullar sig hästen i den lösa sanden,
reser sig upp, ruskar på sig och tittar på Monty. 
- Och det här skulle vara hästens mest traumatiska dag i livet, säjer han 
nöjt och skjuter upp kepsen i pannan.

Stoet Galathea "sitter fast" i sina rörelser efter alltför ensidig träning. 
Hon longeras (utan linor) på det mjuka underlaget. Monty berättar för 
publiken - huvudet ska vara framför hästen, inte till höger eller vänster. 
Efter många minuter är han nöjd med hästens rörelser och avslutar med 
att rygga och promenera omkring med hästen följsamt i rygg. Släng alla 
linor och tekniska hjälpmedel! uppmanar Monty. 
- Det finns fyra väderstreck plus att man faktiskt kan backa, varför gör 
ni då på detta viset, frågar han. 700 böcker gick åt idag, läs dem!
- Jag var inte i horsebusiness föränn jag fyllde 3, fortsätter han. 
När jag fyllde 2 åkte jag omkring själv, men att kalla det rida är överdrift. 
På samma sätt glider vuxna omkring utan att samarbeta med hästen, i 
sämsta fall tar de hjälp av tvingande metoder och utrustning. Det finns 
anledningar att jag får 50 e-mail och en säck post varje dag, säjer Monty. 
Jag behövs, mina utbildningscenter behövs och resten av mitt liv ska jag 
ägna åt att förbättra villkoren mellan häst och människa. 







Tot kommer in i ringen, från publiken hörs förskräckta suckar och pip. 
Tot är stor, svart och tuff. Han liknar ett ånglok som spränger fram, 
och kan inte stava till samarbete. Han går ingenstans på kommando, 
varken framåt eller bakåt, ingen sitter kvar på hans rygg. Monty liknar 
Tot vid en förstörd barnunge. -Har ni nånsin sett en förstörd unge som
är lycklig? frågar han. Både människor och djur behöver regler, en häst 
som du kan bli skadad av och dessutom är olycklig behöver akut hjälp. 
Det finns inget behagligt i att vara respektlös, åtminstone inte på sikt. 
Tot tillåter inte någon att rida fortare än skritt, då kastar han av dem,
långt och utstuderat. Monty provar hästen utan hjälpmedel. 
- Vi får se vad som behövs, säger han. Den här hästen har lärt sig att 
kontrollera folk och andra hästar, tillägger han efter en halv minut. 
Då vet han redan vad som behövs.

-Nu ska vi rida Tot, säger han, och frågar publiken om det finns någon
 frivillig? Elitryttarna och jockeyerna i publiken krymper, det blir dödstyst. 
-Jag bara skojade, säjer Monty. Naturligtvis finns det redan en frivillig, 
som inte kan ramla av eller ens göra illa sig. Stackars Gerald, tänker vi 
och tittar på den gänglige medhjälparen som bekvämt väntar på order. 
Nä, säjer Monty. -vi ska anlita Dennis -the menace för att rida Tot. 
(menace/hotet mot mänskligheten.) Nu ska Tot ridas, inte backa eller 
slänga av sin ryttare. Först får Tot en näthuva, och kan bara se framåt, 
inte bakåt. Framåt är bra, stanna och bocka är dåligt. Tot, en hårding 
har levt många år som kung i stallet. Men när dockan Dennis spänns 
fast med repvajrar i sadeln får Tot sin första lektion. Dockan är lika tung 
som en ryttare, överkroppen slänger, händerna är fixerade vid manken. 
Dennis rider inte lätt sits, mer stötigt följer han de ystra krumsprången. 
Tot ser förvånad ut, bockar och slår bakut, men Dennis the menace
sitter kvar! Monty skrattar. 

Sista häst i ringen, Victor Victorius är en ung, varmblodig häst med 
travstam. Amatörtränaren sökte hjälp för lastningsproblem. Monty 
berättar för publiken om en 12-årig häst som inte gick att lasta och 
därför ställde till stora problem. Den unga ägarinnan tvingades rida till 
och från tävlingarna. Monty frågade hur långt hon red för att tävla?
- tja, 5-6 mil ungefär. Ibland förbarmade sig familjen och lyfte hästen
 på transporten. Efter massor av tjat tog sig Monty an hästen och 
övningarna satte igång. -Jag tyckte du sa att hästen kunde backa, 
sa ägarinnan. 



Monty har hunnit lasta ca 2.000 okända hästar, men berättar att 
två gånger har det inte fungerat att lasta på så kort tid som ikväll. 
-Målet är att Victor ska gå att lasta, men kanske blir det här kvällens
första misslyckande, sa Monty. Victor är trevlig och bestämd, Monty 
mäter honom med blicken. Efter att ha jobbat i ringen en stund är det 
dags för släpet som har vingar (grindar) utfällda på sidorna i den breda 
transporten. Victor säjer inte nej, han säjer fan heller, påpekar Monty. 
-Hur gör ni hemma, frågar han ägaren utrustad med högtalarsnäcka. 
-Pappa lyfter in honom i släpet, fast vi ska ju hem också…
...Om 20 minuter ska Victor välja att gå in i släpet, sen ska han gå in 
helt själv, efter mig säjer Monty segervisst. - Gå in själv? 
-Sen ska DU leda in honom, det är mitt mål ikväll. Titta noga på allt jag
gör, sen är det din tur. 

Efter en stunds backande och promenerande väljer unga Victor att 
traska in i släpet, utan rädsla, skrapande eller frustande. Efter fem 
minuter till följer Victor med Monty lös in i släpet, vänder och kommer 
ut igen, går på ytterligare en gång och stannar längst in i släpet. 
Vid nästa "lastning" följer Victor med Monty som en hund, sen hörs en 
jätteduns och Monty svär högljutt. Publiken håller andan, de som står 
närmast lutar sig fram för att se vad som hände. Monty har trillat omkull 
med ett brak och Victor står och nosar på honom. Åldern tar ut sin rätt, 
Montys dagar är långa och resorna många. Tiden på Flag is Up Farm är 
knapp. Så går det när man vigt sig liv åt hästar, tillar Monty.

Montys lugnande prat gör hästarna avspända. Han berättar om sina 
turnéer, att han ska vara i Tyskland nästa kväll samma tid. Från 
Köpenhamn till Oslo till Stockholm - på tre dagar, det blir ungefär 50 
dagar om året hemma på ranchen i Montana med Shy Boy. Återstoden 
har han vigt till att hjälpa hästar och människor att få ett bättre liv 
tillsammans. -Ni måste ha roligt med er häst, säjer han. 
Om ni jobbar med häst och inte har roligt - sluta!

Publiken har gått hem, ljuset är dämpat. Monty Roberts ser trött och 
lite svettig ut, med all rätt. Finns det några hästraser som inte svarar 
på Join up? frågar jag försiktigt.
-Alla hästar går att kommunicera med, små och stora, kalla och varma.
-Shetlandsponnies också? -Ja, till och med miniatyrer och falabellor, 
säjer Monty och ler.

En skicklig tränare får hästen att göra som han vill att den ska göra,
En riktigt skicklig tränare får hästen att vilja göra det, säjer Monty Roberts.



www.montyrobberts.com

Text: Ilse Österwall/Hovtramp
Foto: Stern DE/WRC.CZ/ Lars Karlsson/Hovtramp



STALLET mötesplats för Hästar & Hästfolk