ÅRETS "HÄSTFEST" i GLOBEN!Stockholm International Horse Show, ett måste för hästvänner! Hästfesten runt den första advent har avverkat sin fjortonde säsong, den här gången i tyska tecken. Mixen är svårblandad! Den månghövdade publiken vill se sina egna favoriter, raser och discipliner. Högklassig Världscupdressyr blev mycket roligare med trippelsvenskt i topp och elitryttare som bjöd på sig själva. Att få klappa händerna i takt med Lussans balettuppvisning kändes häftigt. Med hoppning är det helt annorlunda. Hoppen är nästan alltid fartiga (läs halsbrytande) och svensk seger i Grand Prix hoppningen gjorde inte precis saken sämre. I Årets Shownummer bjöds på allt från skira bubblor och bollar till islandshästar och tysk kvalitetsavel. 70.000 hästälskare gästade Globen under fyra dagar (inklusive genrep) eller rättare sagt 69.991 personer. Isen? Den täcktes över med plastfolie, plyfaskivor och nålfiltsmatta. Sen kom 110 lastbilar med sand inrullande, innan manegen var klar att beträda för de fyrbenta gästerna och deras förare. I antikens sagor var det den bevingade Pegasus som bar åskan och blixten åt guden Zeus. Pegasus föddes ur monstret Medusas Blod, efter att Perseus halshuggit densamma. Guden Bellerofon tämjde hästdjuret med det guldbetsel han fått av gudinnan Athena, och Pegasus bar honom därefter vid samtliga hjältedåd och strider. Lusitano-valacken Jambo har huvudrollen som Pegasus i Globen och Marie Carlsson sitter som gjuten på hans rygg mellan de vita vingarna. Jambo importerades av Ylva Hagander (välkänd med islandshästar) ända från Portugal, men var inte så välutbildad som man hade hoppats, snarare nervös och okoncentrerad. Mycket krut har lagts på numret som Jambo och Marie framför vid den årliga Globen invigningen. Enbart att manövrera de enorma vingarna kräver balans, tålamod och rutin. Sagans vitvingade häst flyger in på arenan, inbäddad i ulliga moln. Vingarna är stora och tunga, Pegasus kröker sin stolta hals för att hålla balansen. Han gillar inte rökmolnen, trots att han vid det här laget är rutinerad. Men publiken gillar han, och alla de andra hästarna. Årets invigning av Horse Show blev våldsam, åtminstone för ryttaren Minna Telde som med ett brak rasade ner från scenen, mitt under det nistrande numret Cabaré. Tobbe Larssons utlånade cirkushäst Mike (en bamsetung frieser) trampade snett och föll ner från scenen - med Minna under sig! Publiken höll andan och allt avstannade. Meningen var att Mike (700 kg) skulle skritta ner med värdiga kliv, men något gick fel på vägen. Det hela slutade lyckligt, med tanke på omständigheterna, bara några blåmärken och ett skadat ledband. Mike reste sig kvickt och Minna tog sig ut själv från scenen. Lite konstigt var det - att just en cirkushäst inte gillade sitt nummer…
En kula i Globen, en magisk kula! Fransosen Olivier Garcia och hans häst tar sig in i bubblan och bjuder på det mest spektakulära inslaget i årets showprogram. En späd fransk balettflicka rullar jättekulan framåt genom Globen. Inuti den skimrande skapelsen, som liknar en stor snöflinga eller en såpbubbla, rider Olivier omkring på den kritvita Emir et Djugut. Hur häst och ryttare kommit in i den genomskinliga kulan? Det får man aldrig veta, några hemligheter måste finnas kvar. När hästen rör sig i bubblan skapas illusionen av att bubblan rullar runt, likt en boll. Olivier har tränat stoet sedan hon var två år och hon har aldrig varit rädd eller tvekat inför arbetsuppgiften. Ryttarens uniform i blått och rött, hög hatt och blanka stövlar påminner om tennsoldatens. Olivier är professionell hästartist som uppträder runt om i världen, men bubbel-numret är nytt! Travskolan Wångens Mambo är fartig och hästarna håller jämn takt. Nordsvenska travaren leder serpentinerna genom manegen, med varmbloden efter sig i en lång rad. Nordsvensken tillhör en gemytlig, arbetsam sort och matar sig lugnt framåt i sitt inlärda mönster, utan att bry sig om raden med varmblod strax bakom. Den tjocka manen flaxar av ansträngning och de lätta kuskarna lyfter från sulkysitsarna, det går undan! …bakom kulisserna var det inte alls lika lugna puckar, de varmblodiga travhästarna blev peppade av publiken, fartig musik och den halvstressade stämningen innan alla hade kommit på plats… Men det är inte säkert att alla proffskuskar skulle ha klarat det lika bra. Bästa tänkbara reklam för travskolan Wången.
Maja Jonsson vann Polluxhästen Min-Sann! 12-åriga Maja berättade själv i pressrummet hur det kändes att vinna en livs levande häst. Majas mamma utbrast vid frågan hur det kändes: - jag bara skrattade, man vinner ju inte en ponny. Polluxklubben har levt upp till sitt ansvar. Maja kommer att få ridlektioner, hjälp och stöd och läsarna i Pollux- klubben kommer att kunna följa deras gemensamma ansträngningar ett bra tag framåt. Maja fick överta den sexåriga connemara-valacken Ängaskogs Min-Sann i Globen inför fulla läktare, innan det bar av hem till Lurbo ridklubb i Uppsala. Medlemmarna i Pollux Bokklubb har röstat fram typ av häst, ålder och kön. Connemara skulle det vara, av bästa sort. Den fartfyllda sporten Horseball hade premiärvisning i Globen. Till publikens stora förtjusning. Här gällde det att heja och skrika sig hesa i bänkraderna. En jämlik sport, tjejer och killar slåss om bollen på exakt lika villkor. Banan (spelplanen) är 20x60 meter med mål 1m i diameter som hänger 4,5 m över marken. Varje lag har fyra spelare, som jobbar på att peta in bollen i basketkorgarna. Sporten kom igång på allvar 1999 och förbundet är anslutet till FEI. Horseball liknar en korsning mellan hästpolo och basket. Reglerna är enkla och påminner om både rugby och basket, så många mål som möjligt är det som gäller. Däremot får man bara hålla i bollen max tio sekunder i sträck och måste göra tre passningar inom laget, innan man gör mål. När ryttarna plockar upp bollen från marken blir det många halsbrytande ritter, i hög fart. Hästarna vänder på en femöring, gör slidestops som i den värsta vilda västernfilm och ryttarna verkar gjorda av plåt. Hur hästarna ser ut i benen efter ett antal matcher vill man inte veta. Konstigt nog såg inte en enda häst varken halt eller stel ut. Ett band som sitter fast i stigbygeln hjälper ryttaren att böja sig ner, och nå ner till bollen. De fartiga matcherna slutade oavgjort eller med något enda måls fördel. Kanske ett nytt alternativ för de som inte greppat häst-Polo på allvar, men gillar att rida både på längden och tvären…
Dressyr är inte längre en lika tyst och tillknäppt sport som tidigare, utom under de allra svåraste stegen. Brink hade tre segrar i Världscupen bakom sig när han skrittade in sista dagen (söndag.) Då gick det knappt att tro på en fjärde seger. Speciellt inte när hästar som Matiné deltog. Den hästen har kallats drömhäst, sagohäst och fått rykte som oslagbar. Men Matiné och Andreas Helstrand kom "bara" 5:a denna gång. Hästen gick sin första kür inomhus och något hände redan i början av programmet. Matiné var omväxlande halt och stapplig i rörelserna, ibland fungerade inte ens kommunikationen mellan ryttare och häst och efteråt var såklart dansken rejält bedrövad. - Jag vet inte om det var nerverna, men han var inte helt okej och något hände redan i första hörnan. Hoppas det inte är något allvarligt. - Funderade du aldrig på att bryta tävlingen? - Jag tänkte på det, men tyckte att hästen blev bättre och bättre. (vad sa han egentligen?)
Det blev en blågul uppvisning inför en hänförd och begeistrad publik. 8.000 personer i vrålade stundtals, på en gång... Piaff, passage och piruett, galoppombyten, kraft och skönhet - det är dressyr. Hästarnas balett framförs oftast av välmående men eleganta halvblod, som trippar runt på blanka hovar i vackra frisyrer.. Kur är dansen för fyrfota, fria program till musik, och hästar reagerar olika - till samma slags musik, precis som människor. Tinne Vilhelmsson red sitt nykomponerade program för första gången. Solos Carex gjorde sin plikt och Vilhelmsson kom upp i hela 75,900 procent, exakt tre procent mindre än vinnaren Jan Brink och Briar. Louise Nathhorst och Guiness fullbordade trippelsegern med en avspänd ritt som räckte till en tredjeplats och 75,850 procent.
Rutin + svensk kvalitet = Jan Brink och Björsells Briar. Världscupen i dressyr blev en mästerlig uppvisning, kanske en av de bättre ritter Briar och Brink någonsin presterat tillsammans. Hästen var mjukare och spänstigare än på länge, till tonerna av schlagern Number One visade han sitt Kur-program utan större missar. Jan Brink summerade: - Den här ritten räcker långt på många ställen, en av de bästa jag gjort. Briar är tuff och laddad just nu, han går ut och gör sitt jobb. Fast det gör han ju nästan jämt förstås. Brink och Briar har hängt ihop i 13 år, längre än de flesta par klarar… Brink har vunnit i Globen 2002, 2003 och 2005 - med Björsells Briar. Myten om att det måste vara tyst under dressyrprogram tog Louise Nathhorst död på, när hon vände upp på medellinjen före sista halten, släppte tyglarna med ena handen och uppmuntrade publiken att klappa i takt. - Guiness klarar det, sa hon efteråt. Dressyr måste få bort det här med att man måste sitta blickstilla och bara titta, sa "Lussan." Guiness beskriver hon som lite ombytlig. Han ger ett lugnt intryck men kan tända till på två röda. Hingsten börjar bli gubbe (16 år) men har ändå utvecklats starkt sista året, häst och ryttare verkar ha kommit varandra närmare än tidigare. Hingsten skulle aldrig acceptera att bli riden med spö, bara en sån sak. Han är svag för fjäsk och gillar att tävla, vill helst ha publik hemma också, annars tycker han det är onödigt att träna och bjuder inte till på samma sätt. Royne Zetterman vann Stockholms GP Grand Prix-segrar tillhör inte vanligheten för landslagsveteranen Royne Zetterman från Sölvesborg. Vinsten bärgades genom att vara dryga sekunden snabbare än Samantha McIntosh från Bulgarien i den mest prestigefyllda klassen. Tidigare på dagen (söndag) vann Malin Baryard -Johnsson 1,40-hoppningen. Svenska insatser räckte dock inte för att vinna meetingpriset, det såg orädda holländaren Piet Raijmakers till. Maskeradhoppningen har sin egen publik, som hetsar till både det ena och andra, kanske inte alltid så "hästmässigt." Stafetten består av två ryttare i varje lag, felfri ritt och bästa kostym vinner. Legendariske John Whitaker (Miltons husse) och Geoff Billington kastade av sig kläderna och behöll bara kalsonger och tomteluvor. (Chippendale, släng er i väggen!) Vilket räckte för att blidka juryn som bestod av frispråkiga skådisen Helena Bergström och den mer vilda än tama Annica från popgruppen Rednex. -Vi gillar era rumpor, sa Helena och Annica till britterna. Höjdhoppstävlingen (värdsrekord i höjdhopp) introducerades 1949. Det officiella världsrekordet i "höjdhopp" ligger på 2.47 och är nästan 60 år gammalt. I Vina Del Mar (Chile) hoppade kapten Alberto Morales och hästen Huaso 2.47 (1949.) Hoppa över två meter är inte vardagsmat. Sverigerekord 2.15, satt av Niclas Parmler och Quidos Flyinge -05. Många ryttare kände sig manade att försöka, men bara några få tog sig över. Vann gjorde nr 59 i startlistan, Maigloeckchem med Bruce Gordin, ett sto född 1997 (Linarox-Caletto) som hoppade 2.03 utan problem och lite senare (i ensamt majestät) 2.18! Danske Gatsby seglade över 2.03 vilket räckte till 2:a platsen. Thomas Velin red sin hingst född 1994 med mäktiga kliv. Stamtavlans Baloubet du Rouet visar på en SF (franskt travblod!) På 3:e plats tog sig John Hickey in (irländare bosatt i Sverige) med¨ stoet Certina, född 1998 (Cortez-Burggraaf.) Press och mediabevakningen av Globen Horse Show var som vanligt väl tilltagen. Trots kånkandet, alla trappor och många repriser i manegen. Skåp tog slut redan första dagen (de som kom först behöll nyckeln hela helgen) och parkeringsplats för press har aldrig funnits (suck, 250 kronor i parkering x antal dagar…) Pepparkakor och mackor är gott, men 10 timmar i ett sträck bakom kamera och nyvässade pennor kräver mer. Lusten att stå i ringlande köer bland folk som viftar med nyinköpta piskor eller pratar i mobil, är minimal. Huvudet behövs bättre till bildarkiv och anteckningsblock. Matlåda är lösningen men låter inte klokt. - Berlin, Malta, Usa, Italien ja till och med fisförnäma Paris dukar upp sina pressrum, att det sen blir ett glas rött och en matbaguette, får man ta. Inte utan att det vattnas i munnen när man tänker på Dubai (World Cup.) Svällande bord som aldrig minskar i omfång, nästan som Abrakadabra. Små pipinetta damer i högklackat med minimal digital i högsta hugg armbågade sig ut i manegen på det mjuka underlaget, tillsammans med uvar och riktiga proffs som släpade på teleobjektiv som såg ut som dragbasuner. Ett snabbt överslag av tryckta alster visar på 96 artiklar under veckan. Och det gäller att skapa uppmärksamhet, även om det kostar i popularitet. Det som säljer bäst är olyckor, blod och naket, suck, även i hästvärlden… Aftonbladets donna glömde korrläsa sin egen text och skrev om Nakenchoken och sexigast i Globen (när det fanns så många vinnare!) Tack och lov slapp vi shettisgaloppen var väl lite magstarkt ? Dåligt insatt i vad publiken vill ha? Eller brist på förståelse för den feedback som behövs för nästa generation galoppryttare, välj själva. OS-stjärna till sjukhus - nästa inlägg från samma skribent. Om Minna Telde som trillade ner från scenen på cirkushästen Mike, skrev även Sydsvenskan, Stockholm City, Gefle Dagblad, Kvällsposten, Sundsvalls Tidning, Ljusnan, Ludvika och dessutom rapporterade SVT 4 om händelsen. Då fanns det spaltmetrar över. UNT skrev om halt häst och besviken ryttare (arg på veterinären.) Hur gick det för resten av ryttarna och hästarna då? Nähä, det var inte lika intressant att skriva om, så synd. Det ska vara gulligt, blodigt eller naket, till och med i Globen. För den som tröttnade på att sitta still fanns många möjligheter. Annexet (BV) var fullt av försäljare och hästprylar som man inte ens visste att de fanns. Välkända och återkommande envisa försäljare gjorde sig en rejäl hacka under Globen-dagarna. Skoputs, piskor, böcker och hästprylar gick åt som smör i solsken. Krafs blandat med rent skräp samsades med kvalitetsprodukter, järnprylar och onödiga men underbara bokverk. Och när beställer man annars ett porträtt på hästen eller brodyr?
Årets Häst - fototävling för hästälskare, visade en stor mängd inskickade och utvalda dråpliga, roliga, udda och knäppa hästbilder. Men knäppta var de, och röstade gjorde folket gärna under rundvandring. Speciellt när man fick provsmaka Libresse (hygienprodukter för tjejer.) Vet inte om det fanns någon pryl åt de killar som klagade över jämlikhet. Libresse var nämligen initiativtagare och sponsor till jätte-foto-tävlingen, och bindorna tog faktiskt slut, de var ju både gratis och nödvändiga. Man kanske kan använda dem som blodstopp i stallet om man är kille? Glömde fråga vad förstapriset var, men man hoppas ju att det inte var…. ändå….fler intima hygienprodukter.
Styling, nytt mode-ord är ett slags extreme make over, man blir som ny på bara några minuter. En välsmord kille (bortsett från att han såg rejält uttråkad ut) hade talets gåva och drog sin långa förklaring i mikrofonen, om varför man måste ha just dessa hårprylar. Alla som satte sig grensle i sadlarna blev inte ens snygga, en del blev riktigt fula! Håret rätt upp, på med spray i massor, forma en toppig boll och kläm till. Fast huvudsaken är ju att objekten kände sig snygga, och inte skrämde hästarna. Självklart köpte jag en hel påse styling-produkter, fattas bara! Och nu är det bara ett år kvar till nästa gång... Text: Ilse Österwall Foto:Lars Karlsson / I Österwall/Hovtramp