Historisk bakgrund till körsport:
Kapplöpning med häst har funnits så länge människan behärskat konsten att rida
och köra.
Vid Olympiska Spelen hos de ”gamla grekerna” ( 20 f.Kr.) fanns en jättelik
hippodrom (Cirkus Maximus) med en 600m lång och 200m bred ”rakbana”
och plats för 200.000 åskådare! Kappkörningarna delades in i olika klasser,
Bigae – två hästar framför vagnen, tre (Trigae) eller fyra (Quadriage) men även
sex, åtta och tio hästar framför vagnen förekom. Stuterier fanns i Spanien, Italien,
Grekland och Nordafrika. De bästa hästarnas namn finns bevarade i golvmosaiker –
Tuscus, Polydoxus och Victor. Elitkörsvenner (kuskar) som segrat mer än tusen
gånger kallades Miliarii, och kunde leva ett behagligt liv i sus och dus.
Sista kapplöpningen i Rom hölls år 549 e.Kr. men i Konstantinopel tävlades fram
till år 1204, då korsfararna tog över staden.
Svensk travsportstatistik (maj 2005) :
Antal travbanor: 31
Antal hästar i travträning: 22.663 st.
Antal hästar i professionell träning: 8.206 st.
Antal hästar i amatörträning: 14.457 st.
Antal professionella travtränare: 402 st
Antal amatörtränare: 6.326 st.
AB Trav&Galopp (ATG) ansvarar för spel på hästar,
Svenska Travsportens Centralförbund (STC) för registrering och diarieföring, regelverk
och utbildning. ATG bedriver även klinikverksamhet (18 hästkliniker.)
Utbildning sker sedan 1996 vid Travskolan Wången (Östersund) en kombinerad
folkhögskola, gymnasieskola och högskoleutbildning.
Svensk travsport har gammalt ursprung.
Kappkörning till kyrkan var en spännande omväxling till slitet i skogs och jordbruket.
Nordsvensk häst var både arbetsvillig, stark och löpsugen.
1828 skrev General Björnstierna i ”System för Sveriges hästcultur”
- Skulle kapplöpningar hos oss införas, anser jag dem lämpligen böra hållas med
slädtravare på isen.
Sleipner Varg (imp. från Christiania/Oslo av brukspatron Wegelin) tillhörde
de snabbaste och travade 1829 engelska milen (1.609m) på 2,44 och
1200 fot (356,4 m) efter en km.-tid av 1.36.
Trav är en gångart (vänster framben och höger bakben, respektive höger framben
och vänster bakben sätts samtidigt i marken.) Hästraserna är indelade i varm och
kallblod, efter sitt temperament.
I Sverige travtävlas det med både varm och kallblod (unikt för Skandinavien.)
Varmblodig travare har amerikanskt och franskt blod i ådrorna, tidigare även ryskt.
Ryssarnas trojkor (tre hästar framför vagnen eller släden) inspirerade greve Orlov.
Redan 1770 fick han fram en elegant hästras, Orlovtravaren.
Vid Ryssgalan 1954, Solvallas mest bejublade tillställning någonsin, kom det ryska
Stats-stuteriets hästar Gibrid, Turist, Pervenets och Bug för att tävla mot svenska
Frances Bulwark, Krevad, Manus, Magnifik, Carné och Gay Noon.
Vid närmare undersökning visade det sig att ”de bästa” ryska inte var rena
Orlovtravare, en av de smäckrare hingstarna (Torg) lämnade under
lång period gråa avkommor i Sverige.
I modern form härstammar de flesta svenska travhästar från Amerika, där avel
bedrivits sedan 1800-talet. Stamfader är engelska fullblodshingsten Messenger
(1780-1820.) Sonsonen Abdallah är nr 1 i amerikanska travstamboken.
Mest berömda ättling är Hambletonian (född 1849) även kallad travarnas fader.
Hambletonian Stakes (travlopp) hålls till hans ära.
I Usa handlar trav om på tidiga, snabba individer. Fransk avel ger däremot en helt
annan typ av travhästar. Styrka, uthållighet och monté meriter (ridtrav)
prioriteras i aveln. Med sin tidvis stängda stambok är fransk avel ett kapitel för sig,
men fransk styrka kombinerat med amerikansk speed har gett världens
snabbaste hästar, t.ex svenska Victory Tilly.
Kallblodstravare härstammar från nordsvensk brukshäst (en av tre svenska raser.)
Ursprung är lantraser från Norrland, Värmland och Dalarna, med inkorsning av
större raser och norska hingstar (Gudbrandsdaling och dölehäst.)
Sedan 1964 har brukshästens och kallblodstravarens stamböcker separerats,
då travaren alltmer liknar sin varmblodiga kollega, till utseende och snabbhet.
Föreningen nordsvenska hästen grundades 1924.
Centrum för kallblodavel var tidigare hingststationen Wången
(grundad 1903) i Jämtland, numera travskola.
Travsport är fortfarande stor publiksport, med tävlingar från Jägersro i söder till
Boden i norr, från Årjängs värmländska skogsbygd till huvudstadsbanan Solvalla.
Vid landets småbanor (ex. Lindesberg och Skrubbs på Gotland) är trivselfaktorn
viktig. Att travbanor ”tappar” publik beror mycket på IT-utveckling, totospel via
dator och travlopp som går att följa på datorskärm eller hos spelombud
(med direktsändning från travbanan.)
1974 bildades ATG, en välbehövlig injektion för hela travsporten.
ATG ägs till 90% av Svenska Travsportens Centralförbund och 10% av Svenska
Galoppsportens Centralförbund. Bolaget har med hjälp av statliga avtal ensamrätt
till totalisatorspel på hästar i Sverige. Populära spelformer är V75, V65, V64,
Dagens Dubbel, V5, Vinnare/Plats. V75 (största spel) omsatte rekordåret 2001
hela 3,65 miljarder kronor.
Högsta V75-omsättning är 188.077.385:- (Solvalla 1998.)
Kuriosa: 18/8 1974 vann kusken Hans-Owe Sundberg det allra första
V65-loppet med Rodetto. Senare ersattes V65 av V75, för att öka svårighetsgraden.
Rikstoto och Dagens Dubbel är populära spelformer, ständig stimulans krävs och
utbudet på travspel är så stort att marknaden snart är mättad.
Travsporten är starkt beroende av spelinkomster för att verksamheten ska kunna
behålla sin höga kvalité. Totalt körs ca 10.000 travlopp per år, vadhållning omsätter
10 miljarder kr. och 2,4 miljoner människor spelar någon gång på hästar.
Ca 600.000 människor besöker landets travbanor.
Trots stor geografisk spridning (och omfattning) finns ingen vetenskaplig analys av
sportens sociala eller kulturella aspekter. Körtraditionen har ”alltid funnits”
tillsammans med nordsvensk häst i svensk militär hästmiljö, jord- och skogsbruk.
Solvalla, Åby och Jägersro har snittpublik 3.000 personer, 2 gånger i veckan.
När V-75 kommer till stan ökar publiken rejält överallt, hästar och kuskar från hela
Sverige möts i elit-serien och bäst placerade hästar möts senare i Final.
Höjdpunkt är Solvallas Internationella Elitlopp (maj) då 35.000 personer
vallfärdar till travbanan. Loppet introducerades som Solvallas Jubileumslopp 1952.
Andra större (insats) lopp är Trav-Kriterium för 3-åriga hästar och
Derbyt för 4-åringar.
Kapplöpningar har organiserats sedan 1830-tal och 1920
travades det på Brunnsviken, Lindö (Bråviken) Lindarängen och Ladugårdsgärde.
Kallblodstravarna dominerade, bruks och gårdshästar var nödvändiga och varmblod
var ingenting för vanligt folk. Stockholms Travsällskap grundades 1900, tototillstånd
beviljades 1923 och Solvalla travbana invigdes 1925.
Vintern 1927 slog Solvalla Ulriksdalsgaloppens tidigare omsättningsrekord på
121.058:- Zule blev också första svenska häst att trava under 1.30 (1.28,6.)
Publiken, 7-8.000 personer, indelades i första, andra och tredje klass publik.
1930 kördes 255 lopp på Solvalla, 237 hästar startade och 543.855:- betalades
ut i prispengar. 1931 utbröt en vild strejk för högre prispengar, stränga straff
utmättes och ”uppviglarna” stängdes ute.
Redan 1942 turnerade hästar runtom i Sverige. I Gävle Stora Pris deltog
Solvallahästen Bulwark J:r (lastades om vid Tomteboda.) Restiden mellan
Bromsten och Gävle var ett dygn! 1950 reste Olle Andersson
(dåtidens mest beresta stalldräng) från Bromstens järnvägsstation i elefantvagn
mot Paris. Scotch Fez, Whitney Hanover och Frances Bulwark provade kolstybb i
Paris. Olles chef, Sören Nordin skickade med 600 liter vatten, seldon, vagnar,
foder och hästarna stod uppbundna i spiltor från måndag till fredag eftermiddag!
Fotogenelement värmde bristfälligt järnvägsvagnen, som släppte in både grus och kyla.
Efter att ha vilat upp sig vann Scotch Fez världens största travlopp, Prix d´Amerique,
och Whitney Hanover blev 2:a i ett annat stort lopp. 1953 provade man åter lyckan
och Frances Bulwark blev 2:a i Prix d´Amerique.
Ryssgalan 1954 och Ego Boys seger i Elitloppet 1973 har också högt värde.
Travsport kan för oinvigda bli ett virrvarr av aktörer, med olika relationer och
behov av varandra. I det första ledet finns uppfödarna, från entusiaster med ett
eller två fölston till affärsmässig stuteriverksamhet. Merparten av avelshingstarna
verkar på stuteri, tillkommer gör listhingstar som ”betäcker” genom fryst
transportsperma (insemineras i stona.) Ungefär 4.000 varmblodiga och 500
kallblodiga travföl föds varje år (jämför med galoppens 500.)
Hästarna körs in vid 1,5 års ålder, då det verkliga travlivet börjar.
Nästa led är träning fram till start, som sköts av professionella travtränare
och deras personal, eller amatörtränare som tränar och kör lopp,
alternativt bara tränar och hyr tävlingskusk.
Till stora travstall (med 100-150 häst) knyts husveterinär, alternativbehandlare
och hovslagare. Mindre stall anlitar specialister efter behov och skor ofta själva.
För travtävlingarnas genomförande behövs funktionärer av olika slag,
som sköter travbanan, tävlingsmomenten och övervakar loppen
(banveterinär, domare, startpersonal, inskrivning.)
När hästägare ställer häst i proffsträning köper man en tjänst av travtränaren,
som får hjälp att utföra tjänsterna av sin personal.
Hos ca 400 travtränare arbetar 1000-talet hästskötare, ett mediantal på
20 hästar per tränare, vilket berättar en del om den ekonomiska situationen.
Utvecklingen mot stordrift är inte heller enbart positiv.
Kontakten med respektive häst minskar ju fler hästar tränaren ansvar för,
vilket i sin tur bygger på att personalen tar mer ansvar.
Tränare med färre hästar jobbar mer själva, och får bättre insyn i sin verksamhet.
Personal är för många småtränare ren utopi, eftersom pengarna inte finns.
Även hästägandet har ändrat karaktär. I slutet av 1960 ägdes ca 12.000 hästar av
7.000 hästägare (privatpersoner och företag.) 1980 ägdes 20.000 hästar av
75.000 personer och en bit in på 2000-talet finns ca 60.000 hästägare och
många delägda hästar. Andelsägandet har ökat, ett sätt att få uppleva
spänning med mindre utgifter. Det största konsortsiet,
Travbolaget, har ca 600 delägare, och många hästar runtom i landet.
En mindre grupp välbeställda människor kan med bolag få skattelindring i sitt
hästägande, resten får kämpa för att klara sin bit av havren.
Några få tar den största biten av penningkakan, i högt doterade löpningar som
E-3, Breeders Crown, Kriteriet, Derbyt och internationella löpningar.
Statistik visar att under ett antal år har sammanlagt 205 svenskfödda 3-åringar
tjänat 100.000:- eller mer, men då bör tilläggas att ”hela kullen” innehöll 4.544
stycken, alltså 4,51% av unghästarna fick ihop till ”mat och husrum.”
Travträningsavgiften varierar mellan 7-10.000:- per häst och månad, men då
tillkommer försäkring, veterinär vård och transporter.
Tränaren/kusken har förutom träningsavgift procent på insprungna pengar,
normalt 10% som dras från hästägarens eventuella vinstsumma.
Strukturellt råder konkurrens tränare emellan, eftersom man vänder sig till
samma kunder, hästägarna. Många travtränare deläger hästar, ett sätt att
slippa göra grovjobbet åt några få stortränare (hästen flyttar när den är starklar.)
Yrkeskunskaper som träningsfysiologi, anatomi och balansering
(utselning och skoning) är viktiga ingredienser som gör att vissa tränare
får högre status.
Allt arbete fokuseras på att skapa en vältränad, duglig häst åt uppfödare och ägare.
I lopp tävlar tränaren själv som kusk, eller hyr in lånekusk (catchdriver)
som enbart kör lopp. I stallen jobbar hästskötare och lärlingar
(som med godkänd utbildning har möjlighet att köra lopp.)
Med målmedveten avel och standardiserade träningskoncept krävs det mindre av
de inblandade än förr. Hästar importeras i större utsträckning, tränas och tävlas
med betydligt kortare livslängd än för bara tjugo år sedan.
Elithästar eftersträvas, storbanor bygger verksamheten på unghästar, elit och
catchdrivers. Travhästar som inte tjänar tillräckligt med pengar, får inga ”poäng”
och riskerar snabbt att bli överflödiga.
Hur fort travhästar springer, redovisas i kilometer-tid. Km-tiden används som
tidmått, och räknas som medeltid per kilometer, oavsett längden på lopp (distans.)
Km-tiden 18,2 är egentligen en förkortning av 1.18,2 (i minut 18,2 sekunder.)
För att få fram km-tid måste slut-tid divideras med distans, och sedan multipliceras
med 1000. För att slippa krångla används tabeller och tidtagarur.
Lopp startas med bil (a) eller volt-start (hästarna snurrar från olika spår.)
Oddstavlan (indikatorn) visar aktuella vinnarodds vid resp. hästs nummer.
Siffror anger hur mycket vinst det blir på satsade 10 kronor. Ju lägre odds,
desto större vinstchans. Siffran 999 anger ett eventuellt vinnarodds
över 100 gånger. Platsoddset (hästen blir 1:a, 2:a eller 3:a) beror helt på vilka
tre hästar som travar in på plats. Hästarnas startspår lottas, vissa positioner
har stor betydelse för loppets utgång.
Autostart (bilstart) startas med hjälp av en bil med utfällda vingar, där 8 hästar
får plats i bredd, resten startar i andra ledet.
Hästarna samlas bakom bilen 300 m från start, bilen ökar succesivt fart och i
startögonblicket kör den 52 km/tim. Voltstart är vanligast startmetod,
hästarna voltar (snurrar) från givna spår. Vid Klart-Ett-Två voltar hästarna runt
och vid kör ska alla hästar vara på ett rakt led vid startlinjen.
Fem hästar får plats på varje volt. Travbanorna är i regel 1000 m i omkrets
och vanligaste distanser är 1.640 (kort/k) 2.140 (medel/m) och 2.640 (lång/L.).
Hästens utrustning är individuell, beror helt på hur hästen travar och uppför sig.
Normal ”skyddsutrustning” är knäkappor och gamascher
(fram och bakbens-skydd.)
Käkrem (checkrem) är en säkerhetsrem som löper från huvudlag/träns
(mellan öronen) och hängs fast på selens ovansida vid en krok.
”Käken” håller hästens huvud på plats och ger stöd vid trötthet,
samt eliminerar risken att snubbla.
Normalt löper ett smalt check-bett (förutom vanligt bett) i hästens mun.
Olika ”skygglappar” ger hästen olika mycket sikt, möjlighet finns att bli lugnare,
piggare och mer arbetsmotiverad.
Öronkappa stänger ute störande ljud (medtävlare, publik) och speciell
”ryck-huva” kan dras bort (ofta sista biten i loppet) och fungera som gaspedal
(om det finns krafter kvar.) Vanligast är ur-ryckare (skumgummibollar)
fästa på ett snöre och möjliga att rycka ur öronen som en badkarspropp.
(Kallas ”felaktigt” bomull av tipsexperterna.) Mängder av utrustning finns,
förutom hovbeslag, vikter och extrem utrustning som huvudstång
(fixerar huvud i visst läge) jordblinkers och bländare av olika slag (skymmer sikt.)
Utbildning i travsport sker vid Wången (Östersund.) En travinriktad gymnasielinje,
samt en obligatorisk, mer specialinriktad utbildning (för lärlingar och travtränare
som vill bli professionella utövare.)
Travskolan bereder även väg för andra hästinriktade utbildningar.
Travsport är för de flesta aktiva ett sätt att leva.
Många umgås enbart med likasinnade, träffas och trivs på travtävlingar,
går på travfester och läser travtidningar, som i en egen liten ”värld.”
Oavsett om man ”jobbar” med häst eller spelar på häst, kretsar det mesta om
vem som ska vinna, och när hästen gått i mål väntar man redan på nästa lopp…
Vill Du veta ändå mer om travsport?
Då finns TRAVBOKEN/Ica förlag - författare: Ilse Österwall,
på biblioteket alldeles gratis. Eller på internet: www.travsport.se www.atg.se
Text: Ilse Österwall Hovtramp HB
Foto: Lars Karlsson Hovtramp HB
hovtrampab@hotmail.com
